…och nu inser även Socialstyrelsen att sjuttiotalets monopol på verklighetstolkning inte längre finns. Man backar nu rejält även om Jan Larsson försöker att slå ett par spikar mot de som blivit sjukskrivna:
Avsikten är att människor som har lindriga eller obetydliga stressrelaterade besvär kanske i första hand inte ska vara sjukskrivna.
Jan Larsson. Du säger att rekommendationerna ska klargöras. Och sen kommer du med ett påstående som helt enkelt är urbota korkat. Vad är en ”lindrig eller obetydlig stress”?
Förutom Alter Ego som skrivit mer om hur det faktiskt är att leva med utmattningssymptom så har min gamla vän E skrivit en postning som väcker en massa minnen till liv för mig. Vi lärde känna varandra någon gång 2000-2001 och även om vi bodde långt ifrån så hade vi hela tiden kontakt och stöttade så gott det gick när båda var svårt sjuka i varsin utmattningsdepression.
Läs: Försörjningstips.
Det är som att läsa om min sjukdom.
Samma känsla av skam.
Hur många skulle kalla mig arbetsskygg?
Hur många tror att jag med glädje tog min sjukskrivning?
Hur många tror att man njöt av panikångest, sömnlöshet, krypningar i benen, laggningar i syn eller att hjärtat börjar att rusa okontrollerat?
Hur många menar på allvar att det är något man borde kunna jobba med?
Nån?
Ps. Läs också Johanna Nilssons debattartikel i SvD: Ryck upp dig, du lilla vrak
Andra om: Socialstyrelsen, Jan Larsson, stressrelaterade besvär, rekommendationer, minnen, utmattningsdepression