Debatten fortsätter men jag känner just nu att jag får lov att vara tyst. Personer som man önskar hade mer djup och vidd i sina insikter kan inte frångå sina käpphästar. Trist. Senast är Ivrig som missar det mesta av hela problemet och anser att DN gör rätt. Jag blir fan irriterad på dumhet. På detta eviga teoretiserande och moraliska imperativbyggande. Däremot har opassande gjort ett ”blogghugg” (bra namn) runt olika saker – däribland fortsättningen av diskussionen: horor, fildelning och Bergman. Inte heller i den virtuella världen är liberalism och vidsynthet runt sex för pengar speciellt vidsynt vilket visat sig i WoW där någon skaffade sig en flygande drake genom att utlova sex. Läs krönikan hos Realtid: Sälja sex för en drake?.

Idag har jag jobbat, åkt till sopstationen och när ätteläggen åkte för att se på en match där Solstickans ena tränare spelade (och fick ett gult kort *ler*) så gick jag och HS ut på promenad runt älven.
”Det var ju jättemysigt” var hennes recension.
”Men vi sa ju kanske fyra ord till varandra” påpekade jag. Något hon tyckte inte gjorde så mycket. Själv kände jag mest att jag gått fortare med min mp3-spelare som sällskap.
Nu hotar hon med idén att barnen ju är så stora att de kan vara hemma medan vi går ut och power-walkar. Inför det hotet känns Nautilus inte så långt borta.

Imorgon blir det kontoret igen. Eller idag. För jag fastnade i den andra datorns musikbibliotek – genrebestämningar, söka rätt på rätt album etc.

Uppdatering: Louise dagsedlar upp såväl Adaktusson som ROKS. Det är bra. Den sistnämnda rörelsen menar jag är farlig eftersom de, likt galna högerkristna bibeltrogna eller martyrdrivna muslimska fundamentalister, hela tiden ställer den ideologiska konstruktionen om könsmakt framför verkligheten. Och visst – allt är mer eller mindre subjektivt men att välja en ideologi före människor skrämmer mig. En annan sak som fascinerar är att ”könsmaktsfundamentalisterna” hela tiden behöver gå upp i ett systemtänkande för att hålla kvar någon sorts logik i sina teorier. Hos Promemorian gjorde Roya och Martina det genom att lägga det hela på en global nivå när de ställdes inför Isabella – vilket gjorde att de kunde vifta bort henne som icke-representativ för prostituerade. När debattörer påpekar att prostitution lika mycket handlar om manliga horor så väljer man att lägga ett globalt statistiskt filter över det hela, eftersom man annars förlorar logiken i att förklara prostitution med könsmaktsperspektivet (dvs. att kvinnor är undertryckta). Problemet är ju att systemperspektivet utifrån en bestämd ideologi kräver extrema former av generalism för att fungera logiskt.
En annan sak jag insåg när jag läste ivrigs kommentarer: att det finns en genomgående svensk tro att prostitution är förbjudet. Därav Ivrigs mening att DN skulle göra rätt genom att censurera langares berättelser (ponerat att det var legalt att langa men inte köpa). Problemet med den jämförelsen är att det är att jämföra äpplen och päron: det ena handlar om att sälja en produkt (knark) medan det andra är att sälja en tjänst (sex). Dessa två är inte jämförbara.
Vidare är det bevisligen så att knark inte är nyttigt för den som nyttjar det – samma verifierbarhet finns inte när det gäller prostitution (oavsett hur mycket könsmaktsfundamentalisterna försöker påskina det utifrån subjektiva socialpsykologiska påståenden). Enkelt uttryckt så är det just detta som lagstiftarna fått lov att inse – och därför skapat en legal struktur runt sexarbete som innebär ett indirekt yrkesförbud och en utsatthet för de personer som är aktiva inom yrket.

Uppdatering: Läs Isabellas långa postning om Adaktussons konservativa och pk-igt feministfundamentalistiska SvD-drapa: Vi kan tala själva!. Jag fastnar ofta för den comme il faut-förklaring om att prostituerade alltid är offer för övergrepp. Det finns en sorts generalprognos inom svensk medial verklighetsförklaring, en sorts förklaring som utnämner övergreppsoffer till att ständigt vara förlorare och fortsätta övergreppet genom att ytterligare ”förstöra” för ”samhället” genom sina handlingar. Generalistisk förklaring utifrån mediebilden är följande:

• Kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp som barn blir drogberoende. Och prostituerar sig alternativt drabbas av sexnarkomani.
• Män som utsätts för sexuella övergrepp som barn blir pedofiler.

Dessa förklaringar trummas in och blir ”sanning”. Vilket innebär att man inte bara osynliggör de prostituerade som varken är drogberoende eller som valt prostitution som en sista utväg, utan man suddar också bort de personer ur verklighetsbilden som utsatts för sexuella övergrepp men fungerar i samhället – som inte begår ytterligare övergrepp (män) eller prostituerar sig (kvinnor).
Genom att använda Förklaring 1A (enligt listan ovan) förnekar man att det finns offer som vägrar vara offer, och som vägrar låta övergreppen styra ens liv. Eller att det finns personer som väljer att sälja sex för att de vill det.
Adaktusson, ROKS och andra väljer helt enkelt att offra ett stort antal personer, prostituerade och andra, på sina feminist-pk-altare. Eftersom de har en ”större” mission. Att ”rädda samhället”. Att ”rädda kvinnorna”. Och det är ju ett fint tal. Problemet är att samma mission med samma metodik använde sig såväl tyska nationalsocialister sig av på 30-talet, Stalin i efterkrigstidens Sovjet och idag såväl Al-Quaida som amerikanska kriget mot terrorn.

*Rubriken är alltså en ironisk transformation av uttrycket ”No sex, please. We’re British”.

Andra om: prostitution, sexarbete, horor, åsikter, feminism, talibanism, Lars Adaktusson, ROKS