Det finns elitism. Sånt gillar jag. Och sen finns det en sorts generalfascism mot sånt som ogillas. Det blir jag irriterad på. I sin postning om feta barn tycker jag Babsan går över gränsen. Antagligen för att jag kan bli jävligt elak på dem som tittar på min dotter, som är rund men samtidigt helt enligt sin kurva respektive lika lång som sin storebrors klasspolare, och uppenbart menar att hon a) antagligen är lite korkad b) att jag och HS ger henne fel kost c) att det är äckligt med feta barn.

I kill.

Uppdatering: Självklart blev svaret att det är mig det är fel på. Från postaren. Att jag utgår från personlig erfarenhet men generaliserar det (precis som hon) gäller inte:

N|: Det är du som är enögd som tar allting som personlig kritik. Dessutom är det rätt irriterande att du alltid förutsätter att jag är så himla korkad, medan du är så himla allvetande.
För det första är det en djävla skillnad mellan lite rund och fet. Jag tror att även du kan förstå det om du blundar och anstränger dig.
För det andra så vet jag mycket väl att människor är olika formade beroende på en massa saker. Ibland kan det vara så allvarligt som fel på sköldkörtelhormonproduktionen ibland bara taskiga gener som gör en bredare än vissa andra. Jag vägrar dock att tro att detta drabbar så optroligt många gånger fler barn nu än för 30 år sedan.
Om det är något som är enögt så är det att vägra se problemet med att barn övergöds med onyttigheter och döms till ett liv med överviktsproblem och därtill hörande sjukdomar som diabetes, hjärtproblem och för tidig död.

Andra om: elitism, fascism, feta barn, rund, kill, jag har fel