Onekligen börjar det hetta till lite under fotsulorna för Neo, efter deras synnerligen märkliga försök att diskreditera hela Littorin-gate. Expressen har gått ut med en dementi och ursäkt (och det är inte direkt vanligt) och se där: Neo-bloggen är nedtagen:

Man kan ju fundera om det månne kan ha börjat bli riktigt jobbigt för Neos chefredaktör Sofia Nerbrand när enligt uppgift hennes gamla Friktionalster i Friktion börjat att komma fram. [Admin:ed] Eftersom Martin själv valt att stryka dessa påståenden så läggs det till högen ”mycket osäkra påståenden”.
Ett antal av tillskyndarna och applådanförarna har plötsligt blivit väldigt tystlåtna.

Uppdatering: Neo är uppe igen men till skillnad mot Expressen är det väldigt tyst om att de kanske gjort fel. Wennblad, som var idogt aktiv i kommentarerna, lyser med sin frånvaro. Nu återstår att se om redaktionen är lika kassa på krishantering som såväl moderater som folkpartister är. Det verkar som om Neo helt enkelt väljer att riska sitt varumärke på grund av dumstolthet. Sorgligt på en annars behövlig liberal pressröst.

Uppdatering: Det märkliga är att Ingerö och andra inte brytt sig i att läsa vad Friktion själva skriver om sitt val med anonyma artiklar: Varför så ängsligt anonyma? (via Jaguaren)

bakom fegheten finns också en tanke; att ett bra argument alltid är ett bra argument oavsett vem som framför det.

Auktoritetstron i mediesamhället har däremot gjort att det sällan är innehållet som är det viktiga, utan vem som framför det.

Skulle lätt kunna användas mot diverse kändisbloggares härjande om anonyma kommentarer och bloggar…