Crookigt sätt att jaga förtalskampanjer

Det här med nätet och förtal är inte bara vida diskuterat i Sverige utan också i Kanada. [[Wayne Crookes]] har uppenbarligen valt att försöka stämma hela Internet, eller åtminstone delar av det. Han har lagt stämningar mot Wikipedia, Google och andra utifrån att han upplevt “emotional distress” av olika länkningar och postningar om Green Party, Kanadas motsvarighet till Miljöpartiet (antar jag). Och han gör det grundligt: bland annat har Michael Geist, jurist och bloggare blivit stämd för att länka till en sajt som länkar till en sajt som, enligt Crookes, innehåller kommentarer som innehåller förtal mot Crookes. Antagligen är Crookes extra irriterad på Geist eftersom denne faktiskt försvarar rätten att yttra sig i såväl postningar som i kommentarer i ett antal artiklar (exempelvis här) men man kan lugnt påstå att stämningarna verkar minst sagt vidlyftiga och nästintill vansinniga.

Det hela skapar några intressanta tankar:
Antagligen kommer Wayne Cookes stämma mig. Eftersom jag skriver om det och länkar till de sajter som gjort att han stämt andra. Vilket i sådana fall innebär att frågan om vilket jurisdiktion som ska gälla i ett förtalsmål kommer på fråga eftersom länkning av svensk domstol ännu inte ansetts som brottsligt.1.
Om dessa stämningar går igenom så innebär det onekligen ett helt annat internet, ett mycket tystare och där användarna har mindre möjlighet att bli informerade samhällsmedborgare eftersom man missar möjligheten att få mycket olika perspektiv på en fråga2. Det innebär helt enkelt att makten förskjuts från vem som helst till informationsaggregatorer dvs. traditionellt uppbyggda media som får fungera som filter och censorer – och därmed har vi gått tillbaka till hur det var förut.

Jag kan tycka att det hela har en viss bäring på diskussionen om näthat och anonymitet på nätet eftersom ett antal bloggare, företrädesvis “mediebloggare”, som uttryckt en önskan om ett förbud mot anonyma kommentarer eftersom detta skulle innebära ett tystande av kränkningar. Rent logiskt skulle såna som omskrivs relativt negativt kunna stämma, enligt Crookes tankesätt, både den som postar ett upplevt kränkande tillmäle för förtal men också de som länkar till dessa. Det skulle innebära – rent praktiskt (och nu ger jag säkert henne ett uppslag till ännu en krönika) att Linda Skugge kunde stämma mig för förtal. Och de som länkar till deepedition.com eftersom det, i den juridiska logik som Crookes och hans advokater använder, innebär ett sorts indirekt förtal. Argumentet kan vara att hon upplever “emotionell stress” av att veta att så många länkar till en sajt.

Jag tycker det låter lite galet jag. Och var stoppar man det? Nästa steg kan vara att stämma sajter som länkar till sajter som länkar till sajter med innehåll som upplevs som förtal. Och så vidare.

Andra om: , , , , , , , , , , , , ,

  1. Det som hittills i Sverige prövats är visserligen länkning till upphovsrättsskyddat material vad jag vet. I övrigt är jurister mycket osäkra i frågan. []
  2. Sen kan man ju fundera över om användare alltid vill bli informerade och ta del av olika perspektiv när man tittar på Knuff.se och vilka media som ‘vi’ länkar till. Och då Google tar hand om närmare 60 % av alla sökningar som görs blir det ändå en viss konformism. []