Jag tycker det är lite roligt att alla är så jävla upprörda över att grannländer röstar på grannländer. Och ler åt de som tycker att den gamla jurytanken ska tas upp igen. Ni har jävligt dåligt minne mina vänner. Jurysarna förr i tiden var lika vänligt inställda mot sina grannländer som allmänheten är idag: minns exempelvis hur Finland nästintill konstant gav Sovjet fulla poäng. Då fanns en mycket mycket stark influens av ren politik i röstningen. Det var ju faktist det här som var ett av argumenten i att börja låta allmänheten bestämma.
Surpupporna som föreslår att man ska dela upp tävlingen mellan öst och väst är inte något annat än kulturimperalister. En eurovisionsfinal handlar om Europa – det nya Europa har så här många länder. Tugga i er.
The Ark är faktiskt inte bättre än så här. I schlagersammanhang. För det är något som svenskarna verkar ha glömt: att det handlar om schlager. Schlager är inte pop. Schlager har sin grund i show, kitsch och tonartshöjningar. Att det sedan plockat in saker från annan musik, låtit influenser komma in är en annan sak men att jiddra om kvalitet utifrån helt andra genrer är bara korkat. Ukraina var ett rätt självklart statement precis som Lordi förra året: kopior av originalet tillrättalagt för att vara show för alla.
Uppdatering: Stockselius tycker uppenbarligen ungefär som jag1.
Det finns en slags smygande rasism nu i de kommentarer som vi möter från flera olika länder. Obehagliga undertoner som kanske beror på att man är besviken i nederlagets stund, säger han. Talar man om en ”obalans” i dag så ska man komma ihåg att den fanns åt andra hållet för bara några år sedan. Västdeltagarna måste kanske rycka upp sig på samma sätt som östländerna nu gjort.
Björn Erichsen, EBU, inser att de gamla västländerna, inklusive annars väldigt liberala svenskar, utövar nån sorts jävla imperalistiska storebrorsfasoner mot de nya länderna i öst.
Budskapet är att östländerna är välkomna i tävlingen om de sätter sig längst bak i klassen och håller käften. Men när de börjar ta ton och har åsikter så säger vi ”hey, det här var inte avsikten, ni ska inte ta beslut och ni ska inte dominera tävlingen”. Det är gamla stormaktskänslor om att vi alltid ska vara först och dominera
Uppdatering: Bloggen Bent har skrivit insiktsfullt i När svensken inte får vara bäst blir svensken arg och faktiskt har Esbati poänger i Balkanisering (även om det som vanligt är lite trist förutsägbart…)
Uppdatering: Selig skräder inte orden. Står upp och applåderar: Eurovision Song Contest eller Swedish Nationalist Contest?
Andra om: Eurovision, Eurovisionsfestivalen, svenskar, imperalism, åsikter
- Citatet från DN-artikeln länkad under själva citatet [↩]