Söndag igen

Huvudvärk idag. Tyvärr inte någon fest att skylla på. HS mår skit på grund av en grej på jobbet – när hennes moraliska diakonkänsla möter kravet på att följa de regler och förordningar som hon är satt att följa blir det svårt. Särskilt när någon kommer i kläm. Jag lider med henne. Det tär henne. Jag försöker ge rationella argument till att hon inte faktiskt gjort fel – att hon har ett regelverk hon måste följa men samtidigt så vet jag också vad hon känner. Hon är diakon fortfarande. Hon har inte lämnat något utan är mer i samhällstjänst.

Det är något som folk i allmänhet verkar ha svårt att fatta: att det inte är så enkelt att vara tjänsteman – antingen gör du något mot reglerna och blir därmed anmäld för det eller så gör du enligt reglerna och blir sedd som vidrig paragrafryttare. Hela Louise-fallet är ett typiskt sådant fall – där folk helt enkelt glömmer bort två saker: att göra ett tvångsomhändertagande är oerhört svårt juridiskt och blir det fel så kommer garanterat Janne Josefsson sättande (det gjorde han exempelvis i Oskarshamnsfallet) – samtidigt som han kommer sättande om du väljer att inte göra ett tvångsomhändertagande. Det är så jävla lätt att gnälla på soc. eller AF. Att dessa sedan har ett arbete där de får stå ut med mordhot, våld och att vara hatat rent generellt verkar folk inte heller bry sig i.

Min stilla undran är: vad händer den dagen då ingen längre vill jobba inom socialtjänsten? Ska vi lägga ner den då? För Josefsson och de som stödjer hans konstanta jakt under en journalistisk flagg driver en utveckling mot det hållet. Konsekvens. Något som media inte behöver (eller faktiskt ens ska) fundera över men som folk i gemen borde fundera över. Om man säger A så kommer B att hända. Gör B samhället bättre?

“stina” har uppenbarligen fått permission. Snart känns det som om hon åker. Jag tröttnar till slut på korkade kommentarer.

Ska jobba ett par timmar. Revidera en varumärkesstrategi och skriva en mediestrategi.