Blir det bättre av att någon avgår?

Jag har lite svårt för dessa konstanta krav på avgångar.

Nu har hela Uppdrag Granskningshistorien fått en chef för familjesektionen på soc i Vetlanda att lämna sin tjänst. Jag menar – blir det verkligen bättre att Chef X slutar istället för att lära sig av sina misstag? Det finns en märklig puritansk tanke bakom att hela tiden kräva avgångar för personer som gjort fel eller begått misstag. Det enda som sånt skapar är personer som är rädda för att ta beslut som kan vara fel. Att ta beslut som kan vara misstag. Media och folk i gemen (eller snarare tvärtom) har en konstig syn på beslutsfattande – det går inte att veta om de fullständiga konsekvenserna av ett beslut. Man måste våga att göra det som man anser vara bäst för den svagaste parten, den part som kan skadas mest.

Schmut har skrivit om sin egen upplevelse: Lång historia om ingenting. Och om ni inte har läst ”Maskrosungen” av Sandra Gustafsson ännu är det läge att göra det.

Andra om: , , , ,