Slutet på en era

Idag avslutades en era i livet. Jag monterade bort barnsadeln från HS cykel. Den barnsadeln som suttit på i sju år. Som jag monterade på när vi bodde på Simsgatan och vars montering höll på att ge mig hjärtinfarkt och som gjorde att jag nästintill var beredd att slänga ut cykel, barnsadel, fru och barn… Italienare må ibland verka dåliga på säkerhet men när de väl ger sig den på att skapa något säkert – då är det så säkert att det inte går att montera med mindre än en civilingenjörsexamen. Och det var inte bättre idag – för självklart har man ingen aning om var instruktionerna är efter sju år. Och att demontera den innebar att göra allt det invecklade igen – men baklänges. Jag var ytterst nära att ta fram vinkelslipen och helt enkelt demontera medelst ultravåld.

Tyvärr kan ni inte få se bild på eländet ännu eftersom Blogger Beta av någon outgrundlig anledning skapat en inloggning som inte fungerar på mobiltelefon. Och jag har inte lyckats att få WordPress att ta emot mailpostningar – eller om det beror på webbhotellets säkerhet.

För övrigt är det vårstorm ute. Kan inte vara så kul för R som är i backen och ska testa skidor. Själv är jag helt solo. Solstickan är hos sin polare som han även sov över hos natten till idag. Han var hem och duschade och bytte kläder efter fotbollsträningen, käkade lite och drog sen iväg igen. Terrorprinsessan gick över gatan till sina kompisar. HS är på distriktsmöte med LC. Själv har jag helt enkelt fixat lite med familjens cyklar. Och så mycket mer orkar jag inte.

Jag är rätt slutkörd efter de senaste veckornas hyperstress. Och behöver optimera vilan eftersom det är två veckor kvar att samma höga tempo. Men jag har bestämt mig för att ändå försöka att hålla det till att jag jobbar sex dagar i veckan. Jag behöver en dag för att hämta andan på.

Andra bloggar om: , , , , , , ,