Min fru ska till läkare idag. Något är fel. Oro. Jag drömde mardrömmar inatt. Om att förlora henne. När vi nu äntligen hittat ett sätt att leva med varandra. Tänk om jag nu förlorar henne?

Tänker på Matti S historia. Det gör mig illamående att tänka på hur det skulle vara. Det är snart arton år. Snart är det halva mitt liv. Hon och jag. Nöd och lust sannerligen. Mycket nöd. Mycket smärta. Envisa har vi varit. Båda två. Hållit i.

Idag önskar jag att jag hade kvar tron. Att jag kunde be.
Nu återstår bara att hoppas. På något opersonligt öde.

Andra bloggar om: tro, öde, oro, Wordfighter, Matti, arton år, envishet, förhållande