Så här lite från vänster (har ju haft annat för mig – typ tjäna pengar och se till att bröderna och andra fått sig en julbal) kommer jag sent och kan bara konstatera att det inte behövs kommenteras. Sjödins avskedsinlägg på DN Debatt talar för sig själv:
Av omtanke om SSU lämnar jag mitt uppdrag som ordförande. Jag ville aldrig bli SSU-ordförande. Det vet alla som känner mig. Och jag tänker inte i denna situation låta mig bli klappad på huvudet. Det kanske är extremt obegripligt, men jag tar ingen skit. Jag är starkare i dag än vad jag var för ett år sedan. Jag slösar inte energi på det som varit. Och jag är tacksam för det förtroende jag fått. Men av omtanke om SSU lämnar jag i dag mitt uppdrag som SSU:s ordförande, skriver Anna Sjödin.
Om man inte vill bli något så säger man nej. Och att inte inse att man är de factodömd i flera instanser, oavsett om man nu anser sig missförstådd, är ju onekligen roande och visar en intressant inställning till rättssamhället.
Uppdatering: Daniel hittar annat skoj runt Sjödin-gate. Alla ljuger – utom SSU-fyllona. Vilket än mer förstärker bilden av ett SSU som haft en ledning vars självbild är minst sagt grandios och som anser sig alltid ha rätten på sin sida – även när de blir överbevisade, motbevisade och dömda.
Andra bloggar om: Anna Sjödin, avsked, SSU, säg nej, load