I onsdags var vi hem till några kompisar. Mola, som jobbar med ungdomar undslapp sig:
Ibland känns det rätt meningslöst och oviktigt det man gör.
Jag och HS garvade rått och jag påpekade:
Men hallå – än jag då?!

(Bakgrunden är att Mola jobbade som förs.ped och var med och anställde mig som ungdomspräst ’98.)

Andra bloggar om: jobb, meningslöst