Om ett tag ska jag gå långa Hornsgatan ner till Akkurat och se om det dyker upp några fler än Glamprinsessan, Bulletinen och jag. Sandra är sjuk. Stackarn.

Det blir inte någon lång kväll – jag har spenderat större delen av dagen med att försöka hålla mig vaken. Och resten av dagen att känna mig lite missnöjd över kursen – det är liksom inget nytt som kommit upp under de här två dagarna.

Det visade sig att mina kollegor valde att åka tåg imorgon så det blir tåg hem. Alltså ett jävla släpande med ryggsäcken :( . Och hur tar man sig lättast från Zinkensdamm till Cirkus? Funderar allvarligt på att ta en taxi. Annars lär jag vara genomsvettig innan jag ens nått över Djurgårdsbron.

Jag längtar efter mina barn. Som fan. Idag i tunnelbanan var det ett par fyraåringar som for runt och i rent lyckorus lekte och stojade, och då högg det till i hjärtat även om jag log åt deras energi. Hemma är min soon-to-be femåring och är sjuk. Och här är jag.

Den här resan har gett en massa svar på frågor som jag inte visste om att jag hade ställt. Det är bra. Alltid bra med svar. Även om de förändrar verkligheten.

Andra bloggar om: Cirkus, trött, kurs, Zinkensdamm, Akkurat, Hornsgatan, barnen, hemlängtan