Den dova tonen

Fest i dagarna två minst sagt. Fredagen med A och S, igår med V och A. Fredagen innebar också att HS fick ett halsband från Snö av mig. Vi har ju varit ihop i sjutton år.

Trevligt även om huvudet är segt.

Fint väder vilket gör att jag tvingas gå ut och pula i trädgården. Onekligen intressant att dealen inte gäller: jag gick med på att köpa hus om jag slapp trädgårdsansvar. My ass.

Om några timmar ska jag ta Solstickan och hans kompis på ”Bilar”. I övermorgon åker jag till Stockholm. Innan dess måste en rollup vara klar. Jag jonglerar vidare med alla bollar.

Igårkväll kom jag upp och fann HS en smula hulkande. Hon hade läst 150 sidor i Maskrosungen. Den är sån. Det är det bästa med den boken. Att den går direkt in i känslan. In i själen. Som starka historier alltid gör.