En dag som så många andra

Jag vet ärligt talat inte om jag orkar gå till jobbet imorgon. Min kropp säger ifrån. Den är trött. De senaste veckornas hårda tempo har helt enkelt tagit sin tribut. Jag har kunnat pricka av varenda symptom som finns när det gäller utmattning. Förutom depression. Vilket ju faktiskt är lite positivt. Men resten: stickningar i huden, krypningar under densamma, svarta prickar för ögonen, sekundsnabb glömska etc. Om jag är orolig? Lite faktiskt. Jag har till viss del målat in mig i ett hörn. Igen.

Imorgon är det två möten som inte heller känns så kul. Dels ett projektmöte där det är en massa tjafs med frilanscopywritern. Det är så jävla energikrävande att hela tiden påpeka att konceptet är fast och att han inte behöver spendera fler ord på att skriva saker som ändå inte kommer att användas eftersom det är helt fel utifrån konceptet. Dels är det utvecklingssamtal med La Bossa Nova där jag tänkt ta upp min lön.

Att se framemot är däremot att vi imorgon ska träffa våra kompisar A och S som vi inte sett på länge. Och på lördag ska vi fonduea med HS bästa väninna och hennes man och barn. Så på tisdag åker jag till Stockholm och min kurs på Berghs.

Idag var vi i varje fall iväg på “kvartssamtal” för Solstickan. Och fick en dos stolthet med oss hem. Han är duktig helt enkelt. Jag fick lov att bita mig i läppen ett par gånger. Dels när hans fröken sa: “Du är så artig.” Både jag och HS undrade varifrån det kommit… Och när hans fröken påpekade att: “Du kan väldigt mycket. Och du är duktig på att berätta det för dina kamrater.” Hon sa det positivt men jag insåg att även min son fått några olater av mig. Fast han är snäll.

För övrigt har det inte hänt så mycket eftersom jag spenderat ännu en dag i soffan. Visserligen visar den senaste undersökningen om bloggande att det är vardagshistorier som intresserar men att berätta om hur jag tagit hand om disken känns måttligt spännande.