Insåg att jag totalt glömt bort att precisera målgrupper… men liksom *smäller mig hårt i skallen med en snusdosa*
För övrigt balanserar jag just nu på randen mellan att må skit och att inte göra det. Vilket är märkligt eftersom det inte finns nån som helst jävla anledning att göra det. Förutom att jag de facto har en kronisk depression. Lätt att glömma bort det där med ”kronisk”.
Och vill ni förstå varför jag anser att Angela är en briljant skribent så ska ni läsa hennes senaste alster: Jag fattar inte varför jag alltid ska låtsas…, Mamma är orolig för min mentala hälsa… och Vi är verkligen happy campers här…. Det är som att få en käftsmäll. I like it. Det är väl som för mig – man är bäst när man mår som sämst. Typ.
Uppdaterat PS: Vill bara påpeka att det var Angela och jag som skrev på bloggen ”De Missanpassade” för flera år sen.
Andra bloggar om: Galateas Livsirritationer, Angela, målgrupp, briljant, kronisk depression, De Missanpassade