Kraften rann bara ur mig. Osynligt, ner genom golvspringorna som metafysiskt blod genom existensens galler. Jag bara kände det. Rakt av. Allt jag drömmer om blir aldrig. Jag vill inte bli torr som en gammal knakande tall. Såga ner mig, flisa mig till eldamat. Hela livet är en sorglig historia, en skröna med olyckligt slut. Lärorik för alla att hitta andra vägar. Erfarenheterna från klavertrampen, stigavvikningarna. Lär av dem – gå inte samma väg.
En dag hittar du mina ben. Sätter ihop dem till ett vackert skelett.
Andra bloggar om: kraften, torr, livet, skröna, klavertrampen, mina ben, skelett