Jag hatar det här. Jag hatar min kropp när den gör så här. Jag kan aldrig sova efter en panikångestattack, vilket knappast gör att jag mår bättre efteråt. Det är fan tur att de inte kommer så ofta nuförtiden. Jag hatar att inte kunna kontrollera kroppen. Att det sker saker i mig som jag inte kan ha kontroll över – saker som bara händer.