Det finns två sätt att fighta demonerna när de dyker upp: antingen sova sig igenom det hela. Eller peta in stenhård metall i öronen och ge sig ut på en snabb promenad vid älven. Det senare idag. Eftersom kroppen började darra när jag läste för Solstickan hann jag inte lägga mig och somna så det var bara att låta [[Angela Gossow]]s growlande och [[Arch Enemy]]s aggressiva metal bedöva. Och snabbt snabbt gå en runda, med hela kroppen i uppror, tänderna hårt sammanpressade och hat, ilska och ångest pumpande adrenalin genom kroppen. Allt släpper till slut.

Nu är det mer gummiartat. Fortfarande vrider sig maskarna innanför huden men ångesten släppte efter ett tag.

Andra bloggar om: panikångest, dödsmetall, Arch Enemy, promenad, demoner