När jag kom hem sent omsider hittade jag en inbjudan till stiftets präst- och diakonmöte.

Jag är inte inbjuden. HS är inbjuden.

Mer uppenbart kan det väl inte sägas? Jag är numera fullkomligt persona non grata.

Jag har brutit mot reglerna – jag har tyckt saker som man inte får tycka, sagt saker man inte får säga. Tack och hej leverpastej.

Helt klart har jag uppenbarligen haft rätt – det är livsfarligt att jobba inom kyrkan.

Det är helt klart dags att avsäga mig ämbetet. Jag lär inte komma tillbaka. Jag lär inte ens få komma tillbaka ens om jag vill.