Min urgamla aversion mot poliser slår ibland till. Framförallt när jag läser sånt som Anna Toss får lov att vara med om. Det är sådana gånger jag inser varför jag en gång i världen valde att bli en del av anarkisterna, visserligen tillhörde jag den del som inte ansåg att våld löser några problem men ändå. Och poliser har jag fortfarande svårt för, trots att jag känner ett antal som jag tycker fungerar bra. Problemet är helt enkelt att de gånger jag mött poliser i mer stressade situationer har någon sorts enögdhet visat sig hos dem. Det är ett antal gånger jag hållit på att bli anhållen bara för att jag vågat ifrågasätta deras metoder – en gång var jag klädd i prästskjorta och jobbade men den polisen hade så mycket adrenalin (och tillhörde inte Borlänges smartaste) att hans kollegor fick ta tag i honom och hindra honom från att handklova mig. Vad var mitt brott? Jag frågade stillsamt om verkligen alla ungdomar som var inblandade i ett gängbråk fått göra sina anmälningar eftersom det inte är ovanligt att det på slutet är de som verkligen blivit utsatta för brott som vågar anmäla. Andra gånger har jag ifrågasatt om en polis (inlånad från storstan) verkligen har rätt att ”glömma” att böja ner huvudet på en anhållen. Då höll jag på att få åka med in till finkan. Visserligen hade det varit intressant hur polisen valt att förklara att man anhållit den tjänstgörande ungdomsprästen. Mitt tidigaste minne av poliser är när de valt att anklaga mig för att ha ”tjallat” på min hemstads värsta brottsling – allt på grund av att jag var kompis med en recovering knarkare som alltid kunde ge dem svar på tal. När det hela uppdagades (jag var femton) blev polischefen rosenrasande – men innan dess levde jag under hot om både det ena och det andra från stans alla ligister. Vilket också renderade en misshandel på min sjuttonårsdag.

Idag ser jag ingen större mening med att hålla på med Reclaimande om man som demonstrationsledare inte kan hålla ordning på tåget. Tanken med Reclaim är så långt ifrån det som hänt de senaste åren på festerna. Men den metodik polisen testade suger stenhårt och det faktum att man väljer att mörka ner civilpoliserna och därmed ge dem carte blanche att använda mer våld än nöden kräver hör inte hemma i en demokrati. Det är diktaturfasoner.