En man i svart.
Jag retirerar.
Mörkret i december.
Kylan som sliter
sönder märgen.
Jag kapitulerar.
Snön faller, smälter.
Min själ halkar mellan
de bara fläckarna av jord.
Inget liv. Bara ett tidsfördriv.
I väntan på något annat.
Mitt huvud sprängs i nanobitar.
Mitt huvud är det enda värdet.
Mitt personliga affärskritiska värde.
Jag kan inte tänka. Jag känner inte.
Existerar utan essensens mening.
Och jag drömmer om att förändra.
Att göra slut. Att sätta en skarpladdad
pistol mot tinningen.
En tusendels blixtljus.
Explosionen av ingenting.
Jag är inte rädd för döden längre.
Jag är bara för feg för att leva. Och viskningen
ur något frånvarande främmande nära
”Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö”
Vattnet är kallt. Jag fryser till is.
Giftet du gav mig verkar till slut.