Under senaste halvåret har det hänt saker i blogosfären: a) media hajpade bloggandet – därmed dök de sk ”mediabloggarna” upp b) antalet som använder bloggformatet har ökat likt en präriebrand. Och (oväntat) många har faktiskt fortsatt.
Bloggandet som fenomen har också setts som hot från två grupper: a) traditionella (vänsterinriktade) journalister som ogillar en vildvuxen mediaarena och b) webbutvecklare, programmerare och andra i kommunikationsbranschen.
De sistnämnda är kanske intressantast. Varför skulle de se bloggandet som ett hot? Antagligen är det så enkelt att dessa förlorar sin sista möjlighet att exklusivt äga kunskap. När bloggformatet blev möjligt att använda, och förenklade såväl publicering som användning, och gav vem som helst möjligheten att skapa en scen för sig själv och sina åsikter, kunde dessa inte längre ”skina” på samma sätt. När deras flickvänner utan deras hjälp kan skapa sina egna bloggar, och där skriva hur nördiga deras älskade pojkvänner är, rågades måttet.
Det är anledningen till att många hardcore-coders verkar vara surmulna och dissa blogg”trenden”. Synd – jag skulle hellre se att dessa gav sig den på att förbättra såväl usability som funktioner.
Hypen* som fenomen är oftast sedd som en negativ form av uppmärksamhet. Jag upplever det mest som någon sorts politiskt korrekt romantisk syn på saker och ting – det som är exklusivt är alltid ”finare” (vilket hela varumärkesbranschen använder för att differentiera produkter). Att bli hajpad är därmed samma sak som att bli sell-out. Men som ren effekt handlar hypen om pr-effekt. Någonting har förpackats så pass bra, möter ett (pop)kulturellt behov vid rätt tidpunkt osv.
Och återigen. Bloggen är flera saker men fr a handlar det om ett format. Att kalla det ”dagbok på nätet” visar numera enbart på antingen illvilja eller okunskap. Sen upplever jag att det ofta är killar som använder den termen och att de själva uppenbarligen inte tycker dagböcker är något att ha.
Möjligen skulle man kunna definiera många bloggar är ”scrapbooks” ordnade i datumformat. Men det är inte heller hela sanningen.
*ja, jag är helt jävla inkonsekvent. Jag använder hajp- när det handlar om verb men hype när det är ett substantiv. So shoot me.