En tisdag i slutet av oktober hos Dalatrafik:

”Öh, Kalle. Det faller nåt vitt och blött från himlen!”
”Åh, fan. Vad kan det vara?”
*ringer sin tremänning*
”Han säger att det är snö.”
”Vad är det?”
”Vet inte. Har för mig att det var samma sak som föll i fjol.”
”Inget jag kommer ihåg.”
”De säger att det är halt.”
”Varför det?”
”Det är snön.”
”Aj fan. Är det för sånt man har såna där vinterdäck?”
”Jag tror det.”
”Inte har vi väl satt på några såna på våra bussar?”
”Nä, tyckte inte det var nån mening.”

”Kalle. De ringer från bussarna. 53-orna kommer inte uppför backarna i Karlsvik!”
”Varför inte?”
”Det är halt säger de.”
”Ska vi säga något till alla passagerare som står och väntar?”
”Äh!”

”Kalle. Det är arga passagerare som ringer och säger att de stått och frusit i över fyrtio minuter och väntat på 53-an. Vad ska jag säga?”
”Säg att vi inte räknat med snön.”
”De påpekar att vi bor i Sverige som ligger i Norden.”
”Och?”

Idioter.