Taggad: Facebook

Byt en bok och var social

När man försöker förklara konversationsmarknadsföring så är det viktiga att tänka att alla delar är sociala objekt. Just böcker är intressanta som sociala objekt – även om de är väldigt mycket analoga och bygger på att orden är tryckta och förs vidare via atomer och inte bitar (enligt Nicholas Negropontes gamla men fortfarande mycket aktuella uppdelning mellan analoga och digitala medier). När jag och Brit Stakston pratar om digitala värderingar i våra kurser så handlar det om att faktiskt relationerna är relativt kanaloberoende när det handlar om digital natives men också en sån utveckling bland digitala immigranter som har digitala värderingar (mer om det här och här.).

Just när det handlar om att flytta sig mellan det analoga sociala och det digitala sociala så gillar jag den här tanken: Stora Bokbytardagen som sker i samband med World Book Day. Den femte mars är det tänkt att alla tar med sig en bok man inte längre vill ha i bokhyllan, bär den synligt och när man ser någon annan med en bok kan man gå fram och fråga om man ska byta bok. Läs mer om det på bloggen och gå med i Facebookgruppen. Det är helt enkelt en sorts mix av Towel Day1 och Book Crossing. Det handlar om att vara mer social än att det hela bygger på tillfälligheter. Så fundera på vilken bok som kan vara en bra valuta för att byta mot något nytt och självklart: sprid det hela! Ju fler som är med desto större urval :)

Ps. Ja, igångsättare av det här är min polare Jocke på JMW. Ds.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. Hepp! Det här hade jag missat:

    2009 may become an interesting year, as a sixth Hitchhiker’s book is expected to be released in October.

    [↩]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Nej, mikrobloggen dödar inte bloggen

Mikrobloggandet har tagit ett rejält steg i Sverige de senaste månaderna. Liksom att såväl Twitter som andra lifestreamingtjänster ökat globalt sett. En markant trafikökning av användningen av Twitter i samband att Obama svors in. Många svenskar har redan testat på det – mikrobloggandet är i princip samma sak som att uppdatera statusen på Facebook – särskilt nu när Facebook lagt till kommentarsmöjligheten på en användares status – och även lagt till en favoritfunktion liknande Twitters favorites och Friendfeeds Like. Kommer Facebook att äta upp Twitter?

På Twitter är det fr a politiker, politiska tyckare och ledarskribenter mfl som plötsligt börjat att använda tjänsten fr a genom ”hashtaggen”/kanalen #svpt (som betyder svenskar på Twitter). Jonas L har låtit sin tjänst Bloggy.se bli publik och eftersom den av Google ägda tjänsten Jaiku mer och mer känns styvmoderligt behandlad (vissa hoppas fortfarande) av såväl Google som av sina skapare har det skett en övergång av de som använt Jaiku mest till både Twitter men fr a till Bloggy.se. Twingly har skapat en söktjänst för mikrobloggar och den spännande tjänsten Brandstalking.com kommer att handla om att kunna söka vad som sägs om ens varumärke i alla kanaler.

Skillnaden mellan de olika tjänsterna är stora – tar man Bloggy så har Jonas petat in alla funktioner som tänkas kan – det är mer av en community än en ren mikroblogg: diskussionsmöjligheterna är mer traditionella där kommentarerna till en postning sitter i en traditionell ordning. Twitter är tvärtom (läs gärna Twitter på svenska eller Marks guide)- den är i sin grundform extremt avskalad och att följa en diskussion på Twitter är att tänka tvärtom: ofta blir det att man följer den baklänges – vilket man efter ett tag inser är rätt effektivt. Fördelen för Twitter är att det finns mängder av ”mashups” och tredjepartslösningar – applikationer som man kan använda sig av för att söka, för att finna gelikar att följa, se geografiska delar, bygga in det i sin blogg mm. Det har varit en mängd diskussioner om vilken plattform som är bäst – i mitt tycke lika produktiva diskussioner (läs; sandlåda) som att diskutera om SAAB eller Volvo är bäst, eller om det är mer effektivt att cykla eller att gå. Allt handlar om tycke och smak, sätt att använda en tjänst liksom vilket mål man har för sin användning av den. Gillar man att diskutera mycket och slippa hålla sig inom ramen 140 tecken – då är Bloggy det självklara valet. Är man mer intresserad av att läsa korta nyheter, diskutera med korta inpass (konstant 140 tecken – en utmaning) och fr a ha möjligheten att få ett internationellt perspektiv – då är Twitter grejen.

Förklaringarna till hur man använder en mikroblogg är många – bland annat har Bloggy blivit omskriven i dagens DN. En del går så långt att man menar att mikrobloggen kommer att döda bloggen. Andra ser att bloggandet förändras men att nya tjänster tar den plats som bloggen förut hade.

Att utropa bloggens död är lite naivt – det är ungefär som att säga att ”nu när vi har webbannonsering så kommer TV-reklamen att dö”. Sorry, händer inte. Däremot förändras varje media när ett nytt media kommer till.

Själv menar jag att det är olika logik som styr en blogg respektive en mikroblogg. Det handlar om effektiviteten i kommunikationen eller snarare – konversationen. En mikroblogg är snabb konversation, små korta (140 tecken) bitar av information, kunskap och opionion som sedan andra reagerar på, använder genom att skicka vidare i sina nätverk eller bygger vidare på – exempelvis i en bloggpostning som är längre, mer inriktad på att samla ihop och ge en samlande bild, en egen analys (låter finare än det är :)) och bygga en text som på många sätt är längre, mer komplex och därmed också har en längre livslängd än ett mikroblogginlägg.

För min egen del så är det väldigt stor skillnad på hur jag använder en mikroblogg – för korta meddelanden, konversationer och en blogg – längre postningar, bygga en mer komplex kunskap om saker att dela till andra. Jag ser ingen motsättning och jag tror inte att vi kommer att se någon ”bloggdöd”. Det gör mig glad snarare att utvecklingen sker på ett sätt där digitala medier utvecklas och växer, där nyttoaspekterna förfinas och bredden ökar av användandet av de olika tjänsterna.

När jag och Brit Stakston på JMW kör våra kurser slutar vi alltid med att säga ”Try it. Live it” och det gäller här också.

  • Skaffa ett konto på Twitter och ett på Bloggy. Helt enkelt för att testa vilken du gillar bäst. Ge det lite tid, testa och delta ett tag. Fr a kan Twitter vara svårt att förstå i början.
  • Börja att följa olika personer: mig hittar du på båda tjänsterna som ”deeped” (Bloggy – Twitter). Det är det viktigaste – mikrobloggande handlar om konversation. Personer som Linda Skugge och Annika Lantz väljer att köra det som en envägskanal – vilket gör att de snart kommer att finna att ingen följer dem.
  • Var inte rädd att ge dig in i diskussioner och följa människor som du inte nödvändigtvis känner. Det handlar snarare om att visa sig ärligt nyfiken, att förhålla sig respektfull gentemot att alla inte tycker som du och att dela med dig av dina kunskaper.
  • Använd retweet – dvs att skicka vidare intressanta twittermeddelanden (markera med RT och vem det kommer från). @-tecknet lägger du före en persons användarnamn och det gör att andra kan följa personen, hitta vad just den skrivit mm.
  • Använd Search.twitter.com för att följa exempelvis #svpt eller kolla in svpt.nu.
  • Leta efter spännande personer med hjälp av MrTweet och här.
  • Väljer du Twitter finns det ett antal program som du kan använda – själv älskar jag Tweetdeck respektive Tweetie för Iphone/Ipod Touch.
  • På Bloggy handlar det mer om att ge sig rakt in i Alla inlägg, och leta upp intressanta personer och trådar. Om du använt Jaiku så har Jonas skapat en enkel funktion för att importera jaikukontakterna.

Evangelisterna tjoar rätt högt just nu men vad är nyttan? Det finns mycket att säga om det och jag kommer att skriva en analys av mikrobloggstrategi för fr a svenska varumärken på niclasstrandh.com.

Uppdatering: Fredrik tycker ungefär som jag:

Bloggar kommer att växa i tyngd och seriositet i samband med att de som skriver kommer att avhandla sina ämnen med större seriositet och mer djup än tidigare. Tror t.ex att många av framtidens tidningar kommer att ha en bloggplattform som sitt CMS framöver. Tror även att många företag kommer att använda en bloggplattform till sin webbsida i större utsträckning än idag.

Tumblr blir det som tidigare var bloggens territorium. Dagböcker, resebloggar och tonorshistorier kommer att finnas i överflöd på denna tjänst. Tumblr kommer att växa i antal användare.

Mikrobloggningen kommer växa i nyhets- och informationsvärde. Mycket snabba nyheter bland vänner och mellan företag kommer att ske i denna kanal. Nyheter upptäcks och sprids i större utsträckning än i dag framöver (sker mycket redan idag).

Något jag skrev om här också – när det gällde hur jag väljer att använda de olika tjänsterna.

Uppdatering: Fredrik har skrivit mer om mikrobloggandet.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

”To the best of my availability…”

Jag missade livesändningen av inaugurationen (ett sjukt märkligt ord) men har sett klippen och allt från det historiska ögonblicket i USA. Jag fascineras av Obama Barack inte bara av att det historiska i att det faktiskt nu är en icke-kaukasisk person som innehar ett av världens mäktigaste ämbeten utan det faktum att det är en annan filosofi bakom hur man kommunicerar. Liksom det faktum att det kanske är den största internationella händelsen där sociala medierna visat sig vuxna. Exempelvis valde Huffington Post att ha en egen (analog) fest (ball) på måndagen.

Direkt byttes Vita Husets hemsida ut (en händelse som fick förstaplats på Techmeme) – till en med sociala medier-bestyckade funktioner: bland annat en blogg där man kommer att lägga upp icke-akuta lagförslag för människor att reagera och tycka till om. Tre ledord ska styra mötet mellan president och väljare: communication, transparency och participation. Twitter hade en av sina mest svettiga, kanske den mest svettiga dagen, med en kraftig trafikspik. CNN valde att samarbeta med Facebook och deras Facebook Friends där en feed lagts upp där man kunde mikroblogga samtidigt som direktsändningen. Tyvärr hade de inte lagt till nog med redundans så till slut kom inte alla in. Som av en händelse (nåja…) släppte också Twingly sin mikrobloggsökmotor idag.

Talet då? Jag har läst det i efterhand och lyssnat på bitar av det både på TV och på New York Times lyssnat på det och tittat på deras analys av det (på olika sätt: jämförelser mm). Oavsett om många haft stora förväntningar efter att hans vinnartal var fantastiskt så blir jag ändå fascinerad av talskrivandets konst – och insikten att en talskrivare aldrig är bättre än den som håller talet. Obama kommer antagligen ge oss flera tillfällen där hans möjlighet att leverera sina talskrivares visioner. Som älskare av TV-serien Vita Huset är sånt här roligt.

Tittar man på rubriker bland svenska bloggar så är det många som kör på i samma stil – men med ironisk twist – som många amerikanska tidningar. Barack Obamas popularitet – att 80 % av amerikanerna känner förtroende för sina nya president är… rätt högt… – blir metaforiskt för att kalla honom frälsare och Gud och annat.

Själv har jag ändå högre hopp om att Barack ska kunna sköta sitt presidentskap bättre än sin föregångare. Att jag har viss oro för isolationistiska tendenser i hans politiska vilja och liknande balanseras ändå av hans uttalade balansering mellan att vara världens starkaste militärmakt och ändå visa på vilja mot fred.

Ska man bli lite till sig i trasorna så är det onekligen ett intressant år vi går mot: en av de djupaste recessionerna i modern tid – kanske den värsta, den första svarta presidenten, en väldigt obalanserad diskussion om hela jordens framtid och klimat, en fullkomligt förändrad mediavärld och på många andra sätt en upp och ner-vänd värld där länder som förut inte varit med på banan har de starkaste incitamenten för sina ekonomier medan den ”gamla världen” kämpar med stora underskott.

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

Notering 5627

En gigantisk intervju med Alexander Bard. Och än en gång fascineras jag över att han ibland är så hyperintelligent och ibland upplever man honom som totalt gått över till total galenskap. Gissningsvis en framgångsmöjlighet. Det roande är ju att han inte direkt velat säga sig vara nyliberal men själv kan jag hålla med honom i det här (och jag tror inte Bard vill att jag ska hålla med honom :))

Jag [Niklas Orrenius; deepanm] berättar för honom om ett ungt par i Motala – Bards uppväxtkommun – som jag träffade för ett par veckor sedan. De jobbade på en kylskåpsfabrik och räknade med att bli arbetslösa under nästa år.
De hade jobbat på fabriken i stort sett sedan de slutade på gymnasiet, de hade två barn, de var väldigt mentalt rotade i Motala, i småstaden. Du säger att alla vill bo i storstaden i framtiden, men jag tror det finns många sådana här par.
- Vi får sparka dem i arslet i så fall! Vi har inte råd att ha människor boende på orter i Sverige där alla försörjs av bidrag. Systemet kommer att braka ihop. Vi kommer att ha så många gamla och sjuka människor i framtiden. Vi kan inte hjälpa friska människor i trettioårsåldern med bidragssystem för att de ska bo kvar där de är födda. Vi får sparka dem i arslet och få dem att fatta att nu är det allvar.

En intressant tanke är det här:

Det kan ju komma från dina spetsiga uttalanden, som ”Facebook är ett underklassfenomen”.
- Ja. Men det är ju sant! Man ska inte tro att medlemskap i Facebook innebär att man tillhör någon överklass. Tvärtom. Alla kan ju gå med i Facebook. Det är snarare strukturerna på Facebook som avslöjar klasstrukturerna. Som allt annat på Internet.

Annat:

Jag håller med Jardenberg om att organisationen Friends ibland kan upplevas som mer business än ideell organisation. Å andra sidan: vi har redan sett att idealitet inte alltid ger önskat resultat – kan kanske ett företagande inom antimobbing och rättvisa vara en väg att gå?

Ibland undrar man hur folk är funtade. Och varumärken. Och hur Facebook tänker. Har de inte lärt sig ett skit av Motrin-händelserna?

when targeting an ad campaign after a specific demographic, try not to piss that demographic off with your ad campaign.

Samma sak gäller Fejjan vars demografi ligger i det läget. Plus att det känns lite gammalt att vara sådär livrädd för kristna konservativa. Och döm om min förvåning när jag för första gången i världshistorien (blogghistorien då) tycker att Wollin har något vettigt att säga.

Skivbolagen får det svårare och svårare. Stora artister väljer att skriva sina kontrakt med konsertarrangörer, andra ger ut sina skivor själva via nya kanaler. Ett annat exempel är hur Wal-Mart och Starbucks blir sina egna bolag och distributörer – nu är det Prince som förhandlar direkt med dem: han har för länge sedan fått nog av skivbolagen och valt att göra som han vill. (Vad gäller hans musik anser jag att han sak återutge The Black Album)

Det går en massa rykten om neddragningar på Microsoft. Frågan är vad som gäller när det här kommunicerades för inte så länge sedan.

Man kan tycka vad man vill om det här men rent pr-mässigt är det inte det bästa Peter Sunde gjort.

Lång näsa till Apoteket. Crime Medicine fungerar. Att sedan de som gjort kampanjen inte säkrat upp alla domäner är en helt annan sak.

För övrigt verkar Dagens Media glömt sökrutan…

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,

Noterat

Det som jag faktiskt var först att avslöja så visar det sig att Lassbo är tillbaka.

bloggandet är faktiskt mer som en livsstil än en sysselsättning eller hobby. Mycket har hänt i bloggosfären sedan jag slutade men jag tror att jag ska kunna smälta in och sticka ut ganska bra ändå

Och jo, trots att jag då och då gått rätt hårt åt henne så gillar jag Karolina. Välkommen tillbaka.

Mer bloggande. Förra året vann Isabella Lund. Hon har inte skrivit något sedan i somras. Ingen har sagt något om vad som hänt. Doch är det nu dags för årets politiska blogg-omröstning. Nominera här. Jag känner i år att det inte finns någon som är ”bäst”. Och om det ska fortsätta så att den som blir utsedd slutar att blogga (har för mig att Magnus Ljungkvist tappade sugen efter diverse priser) blir priset sådär ödesmättat. Vänsterbloggare har startat en Facebookgrupp för att se till att en vänsterblogg vinner i år. Via Mymlan hittar man också Årets Kulturblogg. Börjar nästan likna Rockbjörnen i antal priser inom bloggosfären…

Jag har aldrig vunnit några priser men att se sina kids lyckas är vinst nog. Läser i lokaltidningen att Sugarplum Fairy haft en hemlig akustisk spelning på Klackendiskot. Tio år sen de spelade första gången där. Visserligen stod de på scen med mig tidigare men ändå :). Jag blir nostalgisk, tänker tillbaka på de små Norénarna med kompisar som spelade, repade i källaren på Humlan.

Att läsa är viktigt. Google Reader har fått ett nytt utseende och det är både ris och ros i sfären. Jag väntar med mitt avgörande. Det man ändå kan notera är att Google är i lanseringstagen – de släppte en open social-app i Google Friends Connect för någon dag sedan (se här bredvid) ungefär samtidigt som Facebook släppte liknande. Läs mer hos Louis Gray, som i mitt tycke är den just nu mest briljanta itech-bloggaren.

Just om läsande så är det många som reagerar mot mina närmare 500 RSS-prenumerationer, precis som mot Mymlan. Det handlar inte om att läsa allt utan att på ett effektivt sätt filtrera mycket information.

Det här känns nästan som om det kan gå okommenterat – eftersom det annars nog kommer tillbaka och biter en i arslet :): Kvinnor använder en tredjedel av sina kläder. När man läser ”undersökningen” så kanske man kan tycka att den är rätt vetenskapligt ostadig.

På tal om ostadig grund: Realtids märkliga artikel om att SEBs VD och en Wallenberg är ihop som sedan kopplas ihop med en rätt snurrig återkoppling till finanskrisen är extremt märklig. Jag fattar ärligt talat ingenting.

Uppdatering: Realtid väljer att dra tillbaka artikeln.

Jag tänker inte säga något mer om det faktum att varken jag (som Researcher.se, faktiskt den första reklambloggen på svenska), lordfredruk, kullin eller Dabitch är med i Resumés genomgång av markombloggar. Intressant att Same Same inte heller är med. Det är business as usual helt enkelt. Kan dock notera att deepedition nämns hos flertalet. Det är kul och roligt att det är favoriter som intervjuas: Ulrika, Mymlan, Kajrup och Nina.

Slutligen: min polare Patrik har en blogg om gula bilar. Det är galet.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Bloggstafetten: Min digitala lifestream

Jag har fått min utmaning i Bloggstafetten från Snowracer1.

Niclas digitala livsflöde når mig varje dag; han crunchar mejl, gör presentationer, mår illa, är fotbollspappa, jagar hantverkare och livesänder webb-tv på väg till kontoret. Mitt ämne, eller fråga, till Niclas blir
”Stressar den digitala, uppkopplade livsstilen, upp dig?”

Nej.

Kanske ska utveckla det lite? :)

Först: uttrycket lifestream (eller kanske livestream – beror lite på om man definierar det utifrån innehåll eller realtiden) handlar helt enkelt om att jag i den digitala verkligheten har ett antal kanaler som jag använder, som idag samlas ihop i en (eller ett par) ”lifestreams” där du följer en person: via mikrobloggposter, geotaggar, bloggar, social bookmarking mm.

Så. Nej, det stressar mig inte. För det handlar i slutänden om två saker:

  • Självvalt och frivilligt.
  • Ger input och output-möjligheter på ett enkelt sätt.

Input: Jag använder Jaiku2 för att hålla kontakt med de personer som blivit viktiga i ”Bubblan”. Jag använder Twitter för att hålla kontakt med andra personer i nätverket – fr a internationella. Friendfeed är ett ständigt flöde av information3, nya infallsvinklar, kunskap och länkar från såväl vänner som personer på ”A-list” inom sociala medier. Google Reader4 samlar ihop det jag vill och behöver läsa, i vilken jag kan strukturera saker som jag behöver för research i jobbet genom att stjärnmärka upp saker, saker jag vill blogga om genom att tagga och saker jag vill dela med mig av (mitt Sharedflöde hittar du här) – gärna med en liten notering av mig själv: ett sorts minibloggande. Om jag vill köra lite mer fri läsning använder jag en Firefox add-on Feedly.

Jag sparar länkar på mitt deliciouskonto, använder Instapaper för att spara längre saker som jag vill läsa senare, jag använder min Tumblr som en anteckningsbok precis som att jag använder Evernote för saker som jag inte delar med mig av (jobb och såna saker), sparar inspiration i FFFFOUND, mappar mig med hjälp av Brightkite. Jag kollar av Facebook då och då, använder LinkedIn för att ha en uppdaterad CV. Jag använder Researchdeploy som en samlingsplats för mitt digitala fotavtryck.

Output är en del av de ovan nämnda men också mina bloggar – Deepedition är min personliga plats, Researcher har blivit mer än en blogg och tillsammans med Mymlan driver jag Same Same But Different.

Varför? För att jag tror jag har något att säga. Det är samma sak när jag kör Bambuser – jag pratar för den som vill lyssna. Det är väl vad hela lifestreamen går ut på. Den som vill är inbjuden att lyssna. Jag behöver uttrycka mig. Varför ska jag skriva saker som ingen kan läsa – när det finns en teknik som erbjuder mig att dela med andra?

Hur lång tid tar det då? Ptjaa, eftersom jag jobbar med dator, har en mobiltelefon som är enkel att använda som kommunikationsgadget och använder min Ipod Touch minst lika mycket som en läsplatta som en musikmaskin. Självklart känner man ofta att man inte hinner läsa allt man vill läsa, blogga allt man vill blogga men det tror jag inte har så mycket med att man har en fet lifestream att göra utan det känner nog alla som har sin utkomst i att vara uppdaterad. Samtidigt som det här använder jag mer och mer tjänster som ligger på Google Apps (Researchdeploy är en domän som jag knutit upp till Google Apps), jag skriver mina saker mer och mer på Google Documents och skickar filer via Dropbox eller Dropsend. Helt enkelt ett digitalt liv och arbetsliv som mer och mer bygger på ”Molnet”.

Sen är det ett enkelt sätt att ha sociala kontakter för mig som bor en bit från Stockholm, Göteborg och Malmö, där de flesta rör sig av den grupp som en del kallar för ”Bubblan” – dvs personer som jobbar med och är passionerat intresserade av sociala medier.

Så i slutänden är det ett nej: det stressar mig inte mer än andra saker stressar mig. Jag använder det som mina verktyg, som digitala samlingspunkter, som anteckningsböcker, som ett komplement till traditionella samtal via telefon, mail och öga-mot-öga. Svårare än så är det nog inte. Känner jag att jag inte har något att komma med så får jag helt enkelt stänga av.

Jag slänger vidare stafettpinnen till Björn Wadström och frågan: Skriv en postning om ett ämne som du inte har någon initial kunskap om.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. en gammal kompis från Bold-tiden till på köpet [↩]
  2. använder Juhu som en desktopapplikation tillsammans med Growl och Jaikus egen S60-applikation till min N95a [↩]
  3. använder Feedalizr och Alert Thingy tillsammans med Growl respektive FFToGo som mobilwebversion [↩]
  4. Reader har ett briljant mobilgränssnitt för att inte tala om deras specialgränssnitt för Iphone [↩]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,