Deepedition 10 år – en blogg om allt det andra

nickedata.jpg

Den här bloggen fyller tio år idag. Eller så här: det är tio år sedan första inlägget på bloggen som heter Deepedition. Den startade på Blogspot för lite mer än tio år sen, och i samband med överflyttningen på egen domän och webbhotell så rensade jag bort allt utom det som var värt att spara.

Idag är väl bloggen att jämföra med en dement gammal gubbe. Händer inte mycket, lever på gamla lagrar men då och då (om än mycket sällan) så glimrar det till av klarhet och det kommer nåt som i bästa fall är läsvärt.

Jämförelsen med en gammal gubbe är inte så fel heller när det kommer till teknik, eller så skulle man kunna jämföra bloggen med en gammal rätt trött och halvtrasig bil. Det krävs väldigt mycket kraft för att göra det enklaste. Något är trasigt någonstans, databaserna är som en dåligt inställd motor. Tyvärr är det ingen som riktigt vet vad felet är. Som mest var vi fyra stycken inne samtidigt och rotade runt. För att den ska rulla har jag fått ta bort det mesta lull-lull, och adderat massor med cache och fysiskt ram-minne i servern.

Mitt bloggande

Jag har skrivit om det förr. Om att Deepedition liksom aldrig dör även om det blir mindre och mindre bloggande av det hela. Det hela startade ju egentligen så fort jag kopplade upp mig – men då som längre texter på BBS-er (First Class hade ju en funktion där man kunde skriva nån sorts längre krönikor), texter på hemsidan, inlägg på Lunarstorm, sen en tid av reloading. När jag blev sjuk 2001 så startade jag min första blogg. På Blogger. Den är raderad, trashad och alla är glada för det. Men det gav mig direkt sug att fortsätta. Så det blev fler Blogger-bloggar: en del samarbeten bland annat med Angela Alvarez som jag nu då och då sitter i samma P4 Nyhetspanel med, och ganska snart började jag blogga mer strukturerat. Jag kom tillbaka till en ny karriär och mitt liv inom reklambranschen är tätt sammanknutet med bloggande. Det som började som en blogg för att spara saker jag läste blev Researcher.se och ganska snart kände jag att jag ville blogga om annat än reklam. Också. Researcher2 var en kort sak på Blogg.se-plattformen 2004-ish och diverse olika andra bloggar på Bloggi.se mm landade i att jag startade en Blogger-blogg: Deepedition. Snart såg jag till att lägga även den som egen domän på Oderlandservern. Och WordPress.

Det är den ni läser nu. 2005 på sommaren startade Deepedition på riktigt.

Efter det har det blivit ett antal bloggar i samarbete. Same same but different startade jag och Sofia Mirjamsdotter, Mindpark med en mängd skribenter under Jardenbergs paraply och lite Adland. Och sen kom Digitalpr.se i och med att jag sålde min del av Heimer & Company och började egen låda. En del bloggande på JMW blev det och en hel del gästbloggande på andra platser också. Och mängder med hjälp till andra att sätta upp och få igång sitt bloggande.

deepedblogghistory

Historien om Deepedition

Som jag skrev så är Deepedition en sorts fortsättning på Researcher, men lite vid sidan av. Researcher blev en relativt välbesökt blogg under några år; kanske den första renodlade svenska bloggen om marknadsföring och sedan en av en handfull bloggar som byggde en bortom Resumé och Dagens Media diskussion och förmedling av branschinsikter. Många byråer startade bloggar efterhand och under några år var kommunikationsbranschen mycket duktig på att utnyttja bloggande som en pr-kanal. Runt 2005 började också den första vågen av media-bloggar; journalister och krönikörer började blogga – och då inte om branschen utan om mycket annat. Bloggvärlden började att breddas, utvecklas (läs gärna två första kapitlen i den pågående historieskrivningen om den svenska blogghistorien) och inte minst bli mer och mer synlig även inom media – även om journalister ständigt hånade bloggandet och ”dagbok på nätet” är en av de segaste benämningarna runt blogg som finns.

Eftersom jag skrivit såpass länge och mycket – ofta om annat än marknadsföring – på andra plattformar saknade jag att kunna göra det även på en blogg. Researcher ville jag inte blanda ut med mina andra åsikter, tankar och berättelser. Vid det här laget var jag också på riktigt tillbaka i arbetslivet efter min långa sjukskrivning för utmattningsdepression och jag var aktiv på diverse forum runt marknadsföring (Bold) och en del skrivande och diskuterande på Adland. Det jag kände att jag behövde var en bredare plattform, men också en fördjupning av mitt digitala steg. En annan version.

Min ”återkomst till livet” från den långa och svåra sjukdomstiden fick mig också att fascineras av historien om Diwali eller Deepavali. En fest där det onda övervinns, om Shivas återkomst efter att besegrat demonerna. Så – det tillsammans med att skapa en ny edition blev Deepedition. Den djupare editionen. Vilket sedan blev förkortat till Deeped, som blev min ”handle” och sedemera även mitt förnamn. Mer om det finns att läsa i den här posten.

deeprubb2.jpg

deepeditionrubbe.jpg

 

cropped-deeped14.jpg

cropped-nyloggodeep940.jpg

 

cropped-deepeditionnew.jpg

deepnya.png

 

newdeepeditonlogo

Deepedition under tio år

Början var nog ganska skakig. Ganska mycket metabloggande och en hel del som nog kan kallas dagboksskrivande, korta uppdateringar om det som är aktuellt. För att sedan bli mer och mer politik, uppdelat med längre personliga texter. Deepedition blev helt enkelt en blogg ”om allt det andra” – det som inte hade med mitt professionella liv att göra. Vilket sedan blev svårare och svårare att särskilja när jag runt 2007 började att arbeta mer och mer med sociala medier även i mitt jobb.

Men jag tror ändå att den här bloggen kan ge en ganska bra bild av mig, min utveckling som person under åtminstone sex, sju år. För om början innebar frekventa uppdateringar så innebar Facebook och Twitter (och Jaiku) att de där korta uppdateringarna som renderade massa kommentarer flyttades till de plattformarna. Bloggens funktion som socialt media förändrades desto viktigare Facebook och Twitter blev för samtalet, dialogen och diskussionerna. Åtminstone för mig som gärna diskuterade antingen sociala medier eller politik.

Men bloggen blev en viktig kanal för mig, och under åren runt TPB, IPRED, Wikileaks och liknande diskussioner där bloggosfären var en viktig opinionsbildare så var också Deepedition en del av det. De senaste åren om Piratpartiet, SD och liknande. Utan bloggen hade väldigt lite av det jag är idag mejslats fram – kanske på gott och ont. Bloggen har också gjort att jag lärt känna många personer, och även varit en viktig del för mitt jobb.

Samtidigt har den de senaste tre – fyra åren levt lite på nåder. Så många andra kanaler som tagit tid, plats och på många sätt fyllt det behov som bloggen skapades för att fylla. Några gånger har jag på riktigt funderat på att lägga ner den – eftersom de delvis blir ett dåligt samvete; inget händer ju på den under den mesta tiden. Samtidigt – den är en del av mig. Om jag förut började en diskussion med att blogga så är det snarare så att jag samlar ihop nån sorts insikt och slutsats i en bloggpost efter någon, några dagars läsande och diskuterande på andra plattformar.

stats-table

Bäst och mest delat och allt sånt

Jag gick igenom lite statistik också. Tio år är en lång tid – och det är eoner när det handlar om bloggandet. Så det här med statistik har varit lite halvdant. De tidiga åren var det inte helt enkelt och solitt när det gällde att mäta och väga och räkna. Men åtminstone sedan 2008 så har jag tillförlitlig statistik. Den ser ut så här:

De bästa bloggposterna (mest lästa) i mitt flöde (enligt Google Analytics):

  1. Jag vill inte ha rasister i mitt flöde
  2. Nestlé vill inte privatisera vattnet
  3. SD-väljare är kanske inte rasister
  4. Lädernunnan piskar IPRED-kramarna
  5. En sjuåring med fotboja
  6. Dags för lite bloggmobbning
  7. Bloggnamn, handles och namn
  8. Johanna Parikka Altenstedt du borde skämmas
  9. Inte alla män
  10. Konsekvensen av upprördheten
  11. Deppad eller deprimerad
  12. Knarkande KP-redaktör? Tänk om det inte är sant?
  13. Retaliate with love
  14. Johanna Parikka Altenstedt ge fan i att ringa min fru
  15. Slå och mobba politiker enligt vänstern
  16. Det var tyvärr väntat, 2 kr till Haiti var vidrig scam
  17. Jag är numera pirat, Pontén made me
  18. Svensk fondservice bör nog byta telemarketingbolag
  19. Grace Wellness kallar mig lögnare
  20. En soppa av konspirationer, pressetik och kvinnosyn

Slutsatsen är att de senaste åren är att bloggen lästes mest under 2008-2010 även om de mest lästa postningarna hör till de senaste åren. De tre översta är mångdubbelt större än övriga.

De mest kommenterade bloggposterna (enligt min WordPress):

  1. Johanna Parikka Altenstedt du borde skämmas
  2. SD-väljare är kanske inte rasister
  3. Bloggnamn, handles och namn
  4. Dags för lite bloggmobbning
  5. Gud, tro och åttaåringens fråga
  6. När Zlatan dödade en dröm
  7. Svenskens millimeterrättvisa
  8. Johanna Parikka Altenstedt ge fan i att ringa min fru
  9. Lädernunnan piskar IPRED-kramarna
  10. Dagens lärdomar av fröken BRB
  11. Piratpartiet går på grund
  12. Slå ner hororna i skorna
  13. Det här med skolavslutningar
  14. Domen är en fällande dom mot demokratin
  15. Dagens media har inte förstått ännu
  16. Jag – en patriarkal sexistisk översittare
  17. Nestlé vill inte privatisera vattnet
  18. Incitamentens makt
  19. Några korta kommentarer
  20. Svensk fondservice bör nog byta telemarketingbolag

Slutsatsen att dra här är att kommenterandet uppenbart flyttat någon annanstans. Det är endast posten om SD som genererat mängder med kommentarer men det beror på att det var en lång och märklig debatt i det kommentarsfältet. För övrigt är det frapperande hur kommenterandet flyttat till Facebook och Twitter.

Fem mest delade inläggen (enligt Sharedcount):

  1. Nestlé vill inte privatisera vattnet
  2. SD-väljare är kanske inte rasister
  3. Jag vill inte ha rasister i mitt flöde
  4. När Zlatan dödade en dröm
  5. Inte alla män

Det är otroligt intressant att se hur bara de två senaste åren förändrat hur vi hittar saker på nätet. Delningarna är väldigt få innan 2013 men efter det så är det helt klart Facebook och sen Twitter som driver trafiken.

Så vad kan man se av det här? Att Deepedition mest läses och gillas när den tar upp aktuella frågor och gärna politiska. Engagemang i kommentarer skapas när saker är provocerande. För att få mycket läsare bortsett från att få delningar handlar om att få in länkar i andra större medier. Men samtidigt ser man idag en markant minskning i antal klick på länkar; inkommande trafik via förtjänade medier (andras bloggar etc) har minskat radikalt.

Självklart är det också påverkande av antalet postningar liksom hur aktiv jag själv är att skaffa delningar som bygger trafik. Men helt klart ser man en stor skillnad i hur en blogg skaffade trafik förr gentemot nu.

Bloggandet framöver

Jag tror att bloggen som det vi hittills känner den är i övergående. Stora bloggar utvecklas till online-medier, bloggande för bloggandets skull försvinner mer och mer. Däremot så ökar värdet i bloggen som en plattform för kunskapsöverföring, fördjupning, längre texter och inte minst som landningssida för innehåll från andra plattformar. Vi ser en spännande utveckling i Medium där individuella bloggar blir en del av ett stort mediakollektiv. Tillsammans med andra format är texten viktig och bloggens enkelhet att hantera, snabbhet att uppdatera och inte minst WordPress styrka som innehållsbärare innebär att bloggen kanske aldrig varit en så viktig plats: för att bära allt från shownotes för podcast, samla ihop ingress och sammanfattning över filmer, vara en landningsplats för trafik genererad från andra sociala kanaler och dokumentera det som händer i en mer beständig form än Facebook eller Twitter.

Deepedition lär bli kvar. Säkert inte med någon högre frekvens än förut. Men som en plattform för mig att samla ihop, tänka till. Och då och då förhoppningsvis leverera något värt att läsa.

Tack för de här tio åren.

Halvtid i bloggland

Det är halvtid i #blogg100. Inlägg nummer 50. Det har gått upp och ner kan man lugnt säga. Historien om sjuåringen med fotboja har engagerat många och iförrgår skrev jag en ytterligare del av den. När jag valde att gå med i Piratpartiet tog det också lite fart med läsandet liksom när Pirate Bay blev en hydra. Mitt inlägg om Sveland renderade inte så mycket läsare men en hop ”jämställdister” som skulle få mig på bättre tankar i kommentarerna. Svårt för folk att läsa vad som faktiskt skrivs. För övrigt har det varit rätt lite läsande av posterna. Jag trodde jag skulle skriva fler poster på min andra blogg inom utmaningen. Igår blev det en och några dagar innan.

Vi har under tiden haft rejäla problem med servern som den här bloggen, digitalpr.se, dotterns och Sanasi ligger på.

Jag gick in i det här utifrån att skriva mer och titta mindre på antal läsare. Samtidigt är det lite av ett vinna och försvinna för den här bloggen. Om det jag skriver inte attraherar så vet jag inte om jag känner att det är fruktbart. För att få mycket läsare har jag fått göra ganska mycket push i andra kanaler.

Jag har beslutat mig för att genomföra #blogg100. Det är bara femtio poster kvar. När det är över så är det maj. Det innebär att den här bloggen nästan är åtta år gammal. Kanske det är dags att lägga den till handlingarna – göra ett strukturerat arkiv av både den och Researcher. Satsa på den gamla Tumblr som aldrig hittat sin plats i mitt onlineliv.

I vilket fall. Det här är Post #050 i #blogg100. Och jag avslutar med en reklamfilm som jag direkt tänkte på när jag tänkte ”halvtid”. Vilket indikerar att den är en rätt sticky reklamfilm.

http://youtu.be/_PE5V4Uzobc

Jag skriver därför finns jag

Det här med att skriva. Jag gillar att skriva. Har alltid gjort det. Men mitt skrivande har förändrats genom åren. Precis som många andra så började det självklart med att skriva olika berättelser – ungefär som för alla andra när man lär sig att skriva. Men för mig fortsate det. Jag började skriva sångtexter. Redan i tredjeklass hade vi vårt första band: Kung Kruka. En fantasifull instrumentering – jag på trummor, Mattias på piano och Daniel på gitarr. Till saken hör att Daniel inte spelade gitarr utan han skötte bandspelaren som vi spelade in våra demos på. Och spelade på en sträng på gitarren. Samma sträng oavsett vilken av våra tre låtar som vi körde. Och tryckte på Rec på bandaren. Texterna? Well – vi var nio och punkare. Anti-kärnkraft var väl av någon udda anledning det som var genomgående i låtarna. Bandet utvecklades efterhand (Daniel slutade när vi försökte få honom att spela på fler strängar) och jag fortsatte skriva texter. När jag lärde mig spela piano började jag också skriva andra låtar – mer olycklig kärlek. Och i den svängen började jag också bli sådär kulturellt svår och svartrockare. Fleur de mal, Sartre och sånt. Självklart började jag skriva poesi. Fick en bok av en tjej som jag var kär i (hon var självklart inte kär i mig) och där började en lång väg in i poesin. Från början sådär tonårigt patetiskt men framåt gymnasietiden hade jag börjat att dels läsa mycket bra poesi och även skriva på ett annat sätt. Framförallt var mötet med Majakoviskij och de ryska futuristerna omvälvande. Eller kanske mötet med futuristerna var väl mer upplysande men mötet med Volodja var pur kärlek. Precis som mötet med Lundells lyrik. Jag tillhör de få som äger hans lyrikböcker. Så det där blev, tillsammans med en förkärlek för Eva Dahlgrens sånger, till en influensmix som efter ett tag innebar att jag blev publicerad både i en svensk lyrikantologi och i en amerikansk (!). Under den här tiden började jag också att skriva krönikor för lokaltidningen. Min första – som handlade om hur olika gymnasielinjer väljer sina väskor – blev en stor succé. Teknisterna satte ett pris på mitt huvud. Studietiden sen då? Då började det akademiska skrivandet ta över mer och mer – och poesin, fantasin, novellerna blev utputtade mer och mer. Jag skrev fortfarande låtar men jag hade samtidigt börjat att göra tidningar. Vilket innebar att jag började skriva mycket såna texter. Två år av min studietid ägnade jag åt att göra tidning på nationen. Det fanns inte så mycket tid att skriva annat än det – och saker för studierna: det där som jag hade vid sidan av nationslivet :). Jag fick sen Internet. Och började redan 1996 att reloada och skriva krönikor som jag la upp på min första hemsida. Samtidigt började jag mer och mer förbereda mig för prästeriet – och en viktig del av det är att skriva predikningar och andra tal. Det är ett annorlunda sätt att skriva – man skriver ett manus snarare än en text. Samtidigt började BBS-erna dyka upp och First Class hade en sorts funktionalitet för dagboksskrivande. Plus att diskussionsinlägg tenderade att bli smärre uppsatser eftersom man skrev dem nedkopplad och sedan skickade upp dem alla på en gång – in the holy name of telefonräkning. Det blev också mycket av det man skrev när jag började jobba som präst. Begravningstal, doptal och predikningar. Sen kom Lunarstorm. Och Quicksilver. Det roligaste var kanske att skriva de långa texterna. Sen kom bloggen. Min första blogg startades nästan momentant med att jag blev sjukskriven. Den var inte så kul. Samtidigt startade jag mängder med andra bloggar – för jag insåg att stöket med reloadingen var över. Bloggandet innebar att jag inte behövde (åtminstone inte på Blogger-tiden) fundera över en massa tekniska saker utan jag kunde helt enkelt bara skriva. Det gjorde jag. Så jag startade föregångaren till Researcher.se på Blogger, och genom närvaron på Bold (ännu ett forum) så blev jag sugen på att dra det helt live. Vilket jag gjorde. Bloggandet blev en daglig rutin. 2005 insåg jag att fler och fler började blogga om en massa saker som jag ville skriva om men som inte fungerade på Researcher. Så jag startade Deepedition. Innan dess hade jag insett att skrivandet var min grej. Jag drog iväg till reklambranschen, utbildade mig till copywriter – och sen blev det mer planning. Så är vi någonstans där man står idag. Mängder med ord man skriver, statusuppdaterar och twittrar varje dag. Jag skriver. Jag skriver för att finnas. Jag skriver för att jag finns. Jag skriver för att det är mitt bästa sätt att berätta en historia, att driva en argumentation, att skapa en bubbla av existens för mig själv.

Varför skriver ni?

Post #039 i #blogg100

#Blogg100 – ska jag verkligen försöka?

Bloggandet har på många håll minskat drastiskt. Fortfarande bloggas det idogt bland ”modebloggarna” liksom matbloggare, designbloggare och så klart mammabloggare (hej Mona). Men många andra har tappat av, börjat twittra, facebooka. Eller bara tröttnat. Ungefär som jag när det gäller det här vardagsbloggandet. Deepedition kom till som en blogg för att blogga om allt det andra – det som inte passade in på Researcher. Det var en del av en massa rörelser och blev mer och mer politisk. Och sen tröttnade jag. Förlorade tiden att göra så genomarbetade inlägg som jag ville. Det blev inte så intressant längre vare sig för mig eller uppenbarligen för de som läste eftersom antalet läsare sjönk. Vilket påverkade mig. För har man haft en blogg med många läsare blir det, oavsett om man medvetet försöker att inte tänka på det, direkt mindre kul när man ser att besökarantalet sjunker.

Samtidigt är bloggen på många sätt min första sociala medie-kärlek. 2001 startade jag min första blogg och sedan dess har jag haft minst två igång under alla år.

@bisonblog tillhör det riktigt gamla gardet inom bloggosfären. Han startade förra året en utmaning: 100 blogginlägg på 100 dagar. Och i år tänker han utmana oss andra på att göra det igen.

Regler för #Blogg100 – Andra sommaren
#Blogg100 startar onsdagen den 23 januari 2013
Varje dag, 100 dagar i rad, måste minst ett nytt inlägg publiceras på din egen blogg.
Tagga varje inlägg med taggen #blogg100
Det finns inga krav på hur långt inlägget ska vara. (Ett inbäddat youtubeklipp är också ett inlägg).
Det är helt okej att förhandspublicera inlägg, men det blir kanske roligare att skriva tätare inpå själva publiceringen.

Och jag funderar över om jag ska haka på. Det känns lite som sista chansen för att Deepedition på något sätt ska börja leva. Kanske innebär det att jag själv börjar att läsa lite fler bloggar (som inte handlar om sociala medier) igen. Har jag tiden? Vad ska jag skriva om? Kommer någon vilja läsa?

To be Deepedition eller många fler

Ikväll var jag och pratade om mig själv, mitt företagande och om sociala medier i min gamla Round Table-klubb. Det var en intressant upplevelse eftersom vi inte hade någon projektor så jag pratade utifrån någon sorts uppstuds mer eller mindre. Ganska länge följde jag dock min röda tråd som jag skapat i de slides jag slängt ihop men sedan blev det mycket på frihand. Det fungerade bra – jag kan mitt ämne rätt bra vid det här laget.

Trist, mitt i all prinsessyra, var att inse att en byrå som gått i KK inte betalat sin faktura till mig. För en egenföretagare som jag är ett avbräck på motsvarande hela mitt aktiekapital ett rejält avbräck. Det fick mig att tappa sugen en stund.

Det är intensiva dagar just nu. Avslutar jobb med JMW, jobbar med ett par stora pågående projekt med Deepedition och har börjat att jobba med United Power mer och mer. Det är ingen sinekur och en massa saker faller lite mellan stolarna. Min tacksamhet att ha en ekonom som tar hand om en del av sakerna som faller mellan stolarna är oerhört tacksamt.

Några har frågat mig hur jag tänker göra med bloggarna. Jag vet inte riktigt. Kanske slår jag ihop digitalpr med deepedition och ser till att uppdatera en enda oftare än två sällan. Samtidigt blir det då lätt ganska splittrat (som om Deepedition var ett under av stringent ämneskategoriserade inlägg) av för många trådar.

Vad tycker ni?