Etikettarkiv: bloggande

Halvtid i bloggland

Det är halvtid i #blogg100. Inlägg nummer 50. Det har gått upp och ner kan man lugnt säga. Historien om sjuåringen med fotboja har engagerat många och iförrgår skrev jag en ytterligare del av den. När jag valde att gå med i Piratpartiet tog det också lite fart med läsandet liksom när Pirate Bay blev en hydra. Mitt inlägg om Sveland renderade inte så mycket läsare men en hop ”jämställdister” som skulle få mig på bättre tankar i kommentarerna. Svårt för folk att läsa vad som faktiskt skrivs. För övrigt har det varit rätt lite läsande av posterna. Jag trodde jag skulle skriva fler poster på min andra blogg inom utmaningen. Igår blev det en och några dagar innan.

Vi har under tiden haft rejäla problem med servern som den här bloggen, digitalpr.se, dotterns och Sanasi ligger på.

Jag gick in i det här utifrån att skriva mer och titta mindre på antal läsare. Samtidigt är det lite av ett vinna och försvinna för den här bloggen. Om det jag skriver inte attraherar så vet jag inte om jag känner att det är fruktbart. För att få mycket läsare har jag fått göra ganska mycket push i andra kanaler.

Jag har beslutat mig för att genomföra #blogg100. Det är bara femtio poster kvar. När det är över så är det maj. Det innebär att den här bloggen nästan är åtta år gammal. Kanske det är dags att lägga den till handlingarna – göra ett strukturerat arkiv av både den och Researcher. Satsa på den gamla Tumblr som aldrig hittat sin plats i mitt onlineliv.

I vilket fall. Det här är Post #050 i #blogg100. Och jag avslutar med en reklamfilm som jag direkt tänkte på när jag tänkte ”halvtid”. Vilket indikerar att den är en rätt sticky reklamfilm.

http://youtu.be/_PE5V4Uzobc

Jag skriver därför finns jag

Det här med att skriva. Jag gillar att skriva. Har alltid gjort det. Men mitt skrivande har förändrats genom åren. Precis som många andra så började det självklart med att skriva olika berättelser – ungefär som för alla andra när man lär sig att skriva. Men för mig fortsate det. Jag började skriva sångtexter. Redan i tredjeklass hade vi vårt första band: Kung Kruka. En fantasifull instrumentering – jag på trummor, Mattias på piano och Daniel på gitarr. Till saken hör att Daniel inte spelade gitarr utan han skötte bandspelaren som vi spelade in våra demos på. Och spelade på en sträng på gitarren. Samma sträng oavsett vilken av våra tre låtar som vi körde. Och tryckte på Rec på bandaren. Texterna? Well – vi var nio och punkare. Anti-kärnkraft var väl av någon udda anledning det som var genomgående i låtarna. Bandet utvecklades efterhand (Daniel slutade när vi försökte få honom att spela på fler strängar) och jag fortsatte skriva texter. När jag lärde mig spela piano började jag också skriva andra låtar – mer olycklig kärlek. Och i den svängen började jag också bli sådär kulturellt svår och svartrockare. Fleur de mal, Sartre och sånt. Självklart började jag skriva poesi. Fick en bok av en tjej som jag var kär i (hon var självklart inte kär i mig) och där började en lång väg in i poesin. Från början sådär tonårigt patetiskt men framåt gymnasietiden hade jag börjat att dels läsa mycket bra poesi och även skriva på ett annat sätt. Framförallt var mötet med Majakoviskij och de ryska futuristerna omvälvande. Eller kanske mötet med futuristerna var väl mer upplysande men mötet med Volodja var pur kärlek. Precis som mötet med Lundells lyrik. Jag tillhör de få som äger hans lyrikböcker. Så det där blev, tillsammans med en förkärlek för Eva Dahlgrens sånger, till en influensmix som efter ett tag innebar att jag blev publicerad både i en svensk lyrikantologi och i en amerikansk (!). Under den här tiden började jag också att skriva krönikor för lokaltidningen. Min första – som handlade om hur olika gymnasielinjer väljer sina väskor – blev en stor succé. Teknisterna satte ett pris på mitt huvud. Studietiden sen då? Då började det akademiska skrivandet ta över mer och mer – och poesin, fantasin, novellerna blev utputtade mer och mer. Jag skrev fortfarande låtar men jag hade samtidigt börjat att göra tidningar. Vilket innebar att jag började skriva mycket såna texter. Två år av min studietid ägnade jag åt att göra tidning på nationen. Det fanns inte så mycket tid att skriva annat än det – och saker för studierna: det där som jag hade vid sidan av nationslivet :). Jag fick sen Internet. Och började redan 1996 att reloada och skriva krönikor som jag la upp på min första hemsida. Samtidigt började jag mer och mer förbereda mig för prästeriet – och en viktig del av det är att skriva predikningar och andra tal. Det är ett annorlunda sätt att skriva – man skriver ett manus snarare än en text. Samtidigt började BBS-erna dyka upp och First Class hade en sorts funktionalitet för dagboksskrivande. Plus att diskussionsinlägg tenderade att bli smärre uppsatser eftersom man skrev dem nedkopplad och sedan skickade upp dem alla på en gång – in the holy name of telefonräkning. Det blev också mycket av det man skrev när jag började jobba som präst. Begravningstal, doptal och predikningar. Sen kom Lunarstorm. Och Quicksilver. Det roligaste var kanske att skriva de långa texterna. Sen kom bloggen. Min första blogg startades nästan momentant med att jag blev sjukskriven. Den var inte så kul. Samtidigt startade jag mängder med andra bloggar – för jag insåg att stöket med reloadingen var över. Bloggandet innebar att jag inte behövde (åtminstone inte på Blogger-tiden) fundera över en massa tekniska saker utan jag kunde helt enkelt bara skriva. Det gjorde jag. Så jag startade föregångaren till Researcher.se på Blogger, och genom närvaron på Bold (ännu ett forum) så blev jag sugen på att dra det helt live. Vilket jag gjorde. Bloggandet blev en daglig rutin. 2005 insåg jag att fler och fler började blogga om en massa saker som jag ville skriva om men som inte fungerade på Researcher. Så jag startade Deepedition. Innan dess hade jag insett att skrivandet var min grej. Jag drog iväg till reklambranschen, utbildade mig till copywriter – och sen blev det mer planning. Så är vi någonstans där man står idag. Mängder med ord man skriver, statusuppdaterar och twittrar varje dag. Jag skriver. Jag skriver för att finnas. Jag skriver för att jag finns. Jag skriver för att det är mitt bästa sätt att berätta en historia, att driva en argumentation, att skapa en bubbla av existens för mig själv.

Varför skriver ni?

Post #039 i #blogg100

#Blogg100 – ska jag verkligen försöka?

Bloggandet har på många håll minskat drastiskt. Fortfarande bloggas det idogt bland ”modebloggarna” liksom matbloggare, designbloggare och så klart mammabloggare (hej Mona). Men många andra har tappat av, börjat twittra, facebooka. Eller bara tröttnat. Ungefär som jag när det gäller det här vardagsbloggandet. Deepedition kom till som en blogg för att blogga om allt det andra – det som inte passade in på Researcher. Det var en del av en massa rörelser och blev mer och mer politisk. Och sen tröttnade jag. Förlorade tiden att göra så genomarbetade inlägg som jag ville. Det blev inte så intressant längre vare sig för mig eller uppenbarligen för de som läste eftersom antalet läsare sjönk. Vilket påverkade mig. För har man haft en blogg med många läsare blir det, oavsett om man medvetet försöker att inte tänka på det, direkt mindre kul när man ser att besökarantalet sjunker.

Samtidigt är bloggen på många sätt min första sociala medie-kärlek. 2001 startade jag min första blogg och sedan dess har jag haft minst två igång under alla år.

@bisonblog tillhör det riktigt gamla gardet inom bloggosfären. Han startade förra året en utmaning: 100 blogginlägg på 100 dagar. Och i år tänker han utmana oss andra på att göra det igen.

Regler för #Blogg100 – Andra sommaren
#Blogg100 startar onsdagen den 23 januari 2013
Varje dag, 100 dagar i rad, måste minst ett nytt inlägg publiceras på din egen blogg.
Tagga varje inlägg med taggen #blogg100
Det finns inga krav på hur långt inlägget ska vara. (Ett inbäddat youtubeklipp är också ett inlägg).
Det är helt okej att förhandspublicera inlägg, men det blir kanske roligare att skriva tätare inpå själva publiceringen.

Och jag funderar över om jag ska haka på. Det känns lite som sista chansen för att Deepedition på något sätt ska börja leva. Kanske innebär det att jag själv börjar att läsa lite fler bloggar (som inte handlar om sociala medier) igen. Har jag tiden? Vad ska jag skriva om? Kommer någon vilja läsa?

To be Deepedition eller många fler

Ikväll var jag och pratade om mig själv, mitt företagande och om sociala medier i min gamla Round Table-klubb. Det var en intressant upplevelse eftersom vi inte hade någon projektor så jag pratade utifrån någon sorts uppstuds mer eller mindre. Ganska länge följde jag dock min röda tråd som jag skapat i de slides jag slängt ihop men sedan blev det mycket på frihand. Det fungerade bra – jag kan mitt ämne rätt bra vid det här laget.

Trist, mitt i all prinsessyra, var att inse att en byrå som gått i KK inte betalat sin faktura till mig. För en egenföretagare som jag är ett avbräck på motsvarande hela mitt aktiekapital ett rejält avbräck. Det fick mig att tappa sugen en stund.

Det är intensiva dagar just nu. Avslutar jobb med JMW, jobbar med ett par stora pågående projekt med Deepedition och har börjat att jobba med United Power mer och mer. Det är ingen sinekur och en massa saker faller lite mellan stolarna. Min tacksamhet att ha en ekonom som tar hand om en del av sakerna som faller mellan stolarna är oerhört tacksamt.

Några har frågat mig hur jag tänker göra med bloggarna. Jag vet inte riktigt. Kanske slår jag ihop digitalpr med deepedition och ser till att uppdatera en enda oftare än två sällan. Samtidigt blir det då lätt ganska splittrat (som om Deepedition var ett under av stringent ämneskategoriserade inlägg) av för många trådar.

Vad tycker ni?

Tweepblogs #21

Jag får numera ofta frågan när jag föreläser om bloggar – om de inte håller på att dö. Jag blir beklämd på många sätt eftersom jag själv nog definierar mig mer som bloggare än som något annat inom sociala medier. Bloggandet var min första stora kärlek, en passion som jag önskar att jag hann och hade inspiration att jobba mycket mer med än jag gör. Nyheten att Twingly köper Bloggportalen gjorde mig glad – för Aftonbladet (och övriga medier) har på många sätt valt att springa på de nya enklare mediedelarna som Twitter och portalen, som skapades av Sigge Eklund way back in 2005 och vi var många som var kritiska. Samtidigt ser man att bloggen blir ett mer och mer självklart verktyg för offentliga institutioner och för företag – den utveckling som webbsidan tog under början av 2000-talet sker nu med bloggen.

Svenskarna_internet2011 (sida 22 av 72)-1Och inte att förglömma: när man tittar på siffrorna för årets ”Svenskarna och Internet” så är det lifestylebloggandet, modebloggandet – unga kvinnor som bloggar en helt egen och extremt stark lång trend. Det är endast åtta procent svenskar som bloggar men bland yngre kvinnor är det mer än hälften som bloggar – och nästa två tredjedelar som läser bloggar någongång och bland de allra yngsta är det för hälften den viktigaste nyhetskällan. Bloggarna är vad Frida, Veckorevyn och Starlet en gång var för de yngsta tonåringarna. Det är en viktig insikt som fler borde förstå och agera på.
För mer än två år sen startade jag mitt lilla projekt ”tweepblogs” där jag tog upp de personer jag följer / följer mig på Twitter och presenterade deras bloggar. Det blev tjugo postningar innan jag tappade sugen lite. Men nu tänkte jag att då och då göra en postning eftersom Twitter förändrats och många nya spännande personer dykt upp. För att inte upprepa mig har jag självklart sett till att ha ett Google Docs med alla som publiceras vilket vid det här laget är närmare 250 stycken.

@griskindspatrik har en köttblogg. Jag fascineras alltid av människor som är passionerade och berättar om det – Patrik berättar om kött. Läs: äcklas eller fascineras, bli hungrig eller kräks. Garanterat sitter du inte avmätt.

@johannalyngarth äger den här bloggen men jag tycker om den. Att berätta om ett äventyr i främmande land på ett sånt lågmält och eftertänksamt sätt.

@meijram kör en riktig geekblogg. Nagellacksgeekblogg. Det är riktigt roande. Det är onekligen nästan värre nördig än många prylbloggar.

@viantah gör som många fler – väljer att ha en blogg som är ett komplement, en förlängning både bokstav(ligt) och innehållsmässigt till sitt Twitterkonto. Hennes blogg diskuterar mycket hennes jobb som informatör och pressansvarig. Läs.

@ek_74 gör precis som @viantah – förklarar att bloggen är till för när 140 tecken inte räcker. Och det är mycket blandat och gott – från att hitta Sveriges äldsta blogg till diskussioner om Twitter.

@msomiem är fotograf och digital. Hon skriver om allt från livet och att söka jobb, Örebro-wise. Det enda jag än en gång inte fattar är varför en del fortfarande envisas med att lägga in vattenstämplar…

@emiljansson är en annan Örebroare vars blogg började bra men tappade av – så det här är snarare en puff att han ska blogga mera :)

@evelinaander var en av de inbäddade bloggarna på årets SIME (jag sökte men well, nån verkade tycka att jag gjort mitt som inbäddad bloggare genom åren på olika evenemang) och jag hittade då hennes självbetitlade blogg. Så oerhört bra bilder hon tar och massor med matnyttiga tips runt digital marknadsföring. En ny favorit.

@fridasimonsson är en av de få som gjort Spotifylistor jag valt att prenumerera på eftersom hon gillar sån där hård musik som jag. Och att följa henne på Twitter är som att ramla in i en torktumlare. Hennes blogg är lite lugnare och man hinner förstå lite mer. Jag kan lugnt säga att jag är glad att inte vara 18 men om jag vore det skulle jag nog vilja vara polare med Frida.

@sanapes arbetar som så många andra i mitt twitterflöde med web och kommunikation och bloggar på Sannablogs om kreativitet, vegetarisk mat, böcker och allt man kan tänka sig. En sant kuraterad blogg.