Jag fyllde 44 idag. En dag som alla andra ändå annan. Ännu ett hack i tiden. Ännu en påminnelse om att jag inte längre är ung.
Jag fyllde 44 idag. Och fått en oändlig mängd gratulationer på nätet. Det är en påminnelse om att jag gjort något rätt.
En del har menat att gratulationer via FB är meningslösa. Att om man inte kan ringa upp så är det ändå inget värt. De har fel. För mig handlar det om att någon tagit en minut av sin tid och skrivit ett grattis. Gett mig en tanke.
Enligt existensialismen blir vi till i den andres öga (jävligt simplifierat). Vi kan bara vara säkra på att vi existerar genom att någon bevisar det genom att se oss. Det här är ett sånt bevis. Det värmer hjärtat.
Att återgälda det. Det försöker jag. Och att se att jag sett att någon sett mig. Det tar tid att gilla såna mängder av inlägg. Men det är värt det.
Jag fyllde 44 år idag. Det viktigaste är att människor helt enkelt valde att stanna upp en stund. För mig är det mer än värdefullt. För mig är det värme. Något att leva på under ett år.
Från hjärtat: Tack!
—
Detta är en postning i #blogg100.