Den här åsiktskorridoren

Jag har försökt att formulera min känsla runt Alice Teodorescus krönika som ska förklara linjen runt GPs ledarredaktion. Åsiktskorridoren.

Jag tror inte det finns någon åsiktskorridor. Själva konceptet är dels ganska ologiskt och bilden är mest konstig. För att få till att det finns en åsiktskorridor måste man skapa en världsbild som bygger på något helt annat än demokrati. Det innebär att man måste – som Alice Teodorescu också gör – måste måla upp en tavla som hon sedan pekar på och säger “det här är sanningen och därför finns åsiktskorridoren”.

Problemet är att för att riva den sistnämnda så kommer hon också att dra färgen av sin tavla. Vilket gör att hon – och de som använder samma metod för att förklara att man inte får plats i det offentliga samtalet – helt enkelt vill ha åsiktskorridoren kvar: för annars blir hennes, och andra som känner samma, åsikt bara en av många.

Eller så kan man säga som @staffred om hennes krönika och rivande av åsiktskorridor:

2015-03-07 10.25.20