Rök utan eld

Inhale. Exhale. Repeat.

Det finns något vackert med att röka. Det ligger i sin egen farlighet. Skönhet är farligt. Det vackra har alltid en motstående sida som är det onda. Röken som ringlar genom näsborren.

Jag har inte rökt på nio dagar. Det som på många sätt varit en del av mig sedan jag var femton är inte längre där. Det handlar inte om att bli nikotinfri utan att inte röka. Mina lungor bråkar med mig. De gör ont. Det verkar inte som om det är något som någon hittar vad felet är men nånstans är det inte värt det längre. Eller jag måste ju försöka hitta på något för att slippa smärtan. Även om det inte verkar vara någon större framgång.

Jag kommer att sakna det. För mig har det varit ett beteende – numera kopplat till Jag kommer fortsätta försvara rökare mot alla sekteristiska icke-rökare som helst vill att rökare ska piskas offentligt. Jag anser fortfarande att människor ska ha rätt att välja själva – även saker som skadar (förutom mina barn då :)).