Jag skrev om Martin Shibbye och Johan Persson i samband med att de fängslades och dömdes då jag reagerade på att det fanns ett drag av att journalistik står ovanför lagen men med slutsatsen att då och då måste det ske, för demokratins skull – det viktiga ligger i transparensen om varför man väljer en väg.

Efter att de blivit benådade och kommit hem har deras historia visat att om man kan vikta brott mot lagar så väger deras brott ganska lätt gentemot det sätt som säkerhetsstyrkorna i Etiopien brutit mot både internationella lagar och rent mänskliga regler. Skenavrättningar, förfalskade bevis innebär att det knappast är möjligt att, förutom att vara glad att de är hemma, inte se deras val att bryta mot ett lands lagar som en kamp för demokratin. Att vissa regissörer som Ulf Malmros, verkar tycka det är skitsamma är ungefär lika intellektuellt redligt som att uppröras över sjöfyllerilagar.

Journalistik har precis som demokrati alltid återerövra sin grund och vision. Journalistik är ett verktyg som ibland behöver se demokrati bortom juridik. I vissa tillfällen. Det bevisar Shibbye och Persson. Det bevisar Dawit.