Det är en intensiv september. Saker händer överallt och jag balanserar mellan att känna mig fantastiskt intensivt närvarande och att känna mig gammal. Funderar lite över att göra rätt saker. När man lyssnar på Torgny Lindgren som säger att han ångrar sitt yrkesval undrar man över vad man själv kommer att säga.

Jag fick frågan om jag är hungrig. Och jo det är jag. Men på ett lite annat sätt än bara för ett och ett halvt år sen. Samtidigt börjar jag nu ha ekonomiska muskler att gå in i projekt som inte direkt ger monetär avsättning men som är extremt spännande och där jag har nytta av hela min akademiska cv. Men jag börjar att bygga ett pussel av allt jag gör som bättre visar vad min framgång är istället för att fastna i ett mätvärde. Det är så många parametrar som i sin summa visar att man faktiskt lyckats. Liksom att det egentligen inte finns några nyckeltal andra än de man själv sätter upp. Visserligen har jag insett att många väljer att använda sina foräldrar som nyckeltalsbärare men jag slipper ju det.

Samtidigt balanserar jag mellan min introverta sida – det passar mig bra att jobba som jag gör, mycket ensam, mycket pendlande för mig själv samtidigt som jag lever intensivt socialt liv och blandar mina digitala och analoga nätverk. Det är värdefullt. Jag behöver min tankero men likaväl behöver jag träffa sköna inspirerande människor.

När jag fick frågan från ett av mina jobb om mina anhöriga så insåg jag att jag bara har en sådan som kan ringas till om något händer mig. Det är också en viktig parameter. Vilka kommer att tänka mig som värdefull den gången jag inte längre finns? Vad blir en persons legacy?

Nu är det dags att starta dagen. Ikväll matrally med Borlänges LC. En del av det ständigt vaxande sociala nätverket.