Jag har varit i Almedalen några dagar, under Politikerveckan – en minst sagt fantastisk upplevelse i strålande sol, rosévinsdoft och tusentals politiskt intresserade som minglar, seminarievandrar, propaganderar och ibland även diskuterar. Och så journalister så klart. I år var det också självklart en mängd med profiler från sociala medierna där: den politiska bloggosfärens giganter såväl som partiernas egna nya medie-megafoner, traditionella mediers överlöpare och allmänna twittrare, facebookare, youtubefilmare och bloggare.
Det har varit oerhört kul!
Jag har för JMWs räkning varit och jobbat tillsammans med @britstakston, @jocke, @nikkelin, @bjornfalkevik, @danehav och förutom dem har man kamperat ihop med @johanlange och @uppstuds. Vi har kört #SMA eller Sociala Medieakuten – varje morgon 8.30 en direktsänd gerilla-TV från Café Milagro på Stora Torget och sedan varit ute och rört oss i vimlet med våra kycklinggula tröjor. Det har faktiskt fungerat: folk har kommit fram och frågat vad vi gör och frågat diverse frågor runt sociala medier: allt från strategiskt tänk till väldigt operativa frågor.
Förutom diverse mingel där man träffat mängder med nya bekantskaper, gamla kompisar och intressanta personligheter så har Bloggplats H12 varit en samlingspunkt: Martina Lind och Politometern har tillsammans med Almega haft en hang-out för bloggare med eltillgång, nättillgång och kaffetillgång. Perfekt idé. Där har man mött en massa av de bloggare som snurrar runt i den växande politiska bloggosfären.
Hur har det sett ut med närvaro på nätet? Sådär skulle jag vilja säga. De flesta man mötte har mest känt dåligt samvete och lite stress för att inte hinna skriva eftersom det är så mycket bra och intressanta seminarier, mingel och möten att vara på: 1401 seminarier och oräkneliga mingel innebär att man har rejält med logistik att hantera för sig själv. Sen kan det nog lätt bli så att man blir indragen i den nästintill surrealistiska egna värld som Almedalen blir den här veckan. Ett hack i tiden som blir sin egen ekosfär och där det lika mycket handlar om att ta in ny information som att sända.
Vilket i sig är en motsägelse då partierna väljer att sätta sina kommande viktiga frågor på “sina” dagar.
I år har det varit extra stökigt då Folkpartiet inledde med att på Vänsterpartiets dag anklaga dem för att skicka skattepengar till diktaturer – samtidigt som FI valde att bränna 100000 kronor på en utegrill i syfte att skapa fokus för ojämlika kvinnolöner (fast det hela i slutänden blev en fantastisk pr-succé för Studio Total som skänkt pengarna och skapat konceptet), igår drabbades Centerpartiet av att Littorin oväntat avgick vilket snodde fokus totalt från Mauds försök att driva fram tjänstemomsslopande, nej till oljeborrning och bort med ungdomsskatt – den tänkta socialdemokratiska attacken i att Solveig Tärnström hoppade av centern blev en liten krusning.
Det har varit intressant att följa hur detta hanterats av partierna på deras mer officiella plattformar på nätet – ett sätt som tyvärr känts väldigt traditionellt och med många missade chanser. Det finns fortfarande en mycket stark inriktning mot bredd och massmedietänkande när det gäller sociala medier vilket innebär att man missar möjligheten att utnyttja mediet fantastiska potential till att skapa relationer. Relationer som har potential att övergå i både preferens i valet men också i vänskap – vänskap som för partier handlar om att säkra sin fortsatta levnad och relevans framöver.
Själv hann jag inte så många seminarier men dels var jag på Makthavare.ses seminarium om sociala medier och politiken, dels på en paneldebatt hos TV4 om sociala medier som hot eller möjlighet (för media). Det senare var relativt ointressant förutom att såväl @federley som @niklassvensson var riktigt bra. Malou von Siwers har fortfarande svårt att inte öppet visa sin avsky mot sociala medier. Det förstnämnda var ett seminarium som samlade diverse profiler och var en lansering av @paulronges bok om sociala medier. Den fråga som ställdes där var om sociala medier – och fr a politiska partiers oförmåga att göra något intressant med dem – kommer att innebära att de gamla partierna dör och det kommer ännu fler nya partier: något som vi redan delvis sett i o m Piratpartiet och FI. @gudschy från FI menade att det kommer att hända precis som flera av de andra paneldeltagarna – samtidigt som de på många sätt menade att det vid det här laget redan var försent att skapa en rejäl omkastning.
Jag tror dock att det är både ett lite elitistiskt perspektiv och fel: precis som @jocke påpekade så har vi närmare 900k osäkra väljare och förra valet handlade det om cirka 150k röster som skilde. Go figure.
Det kommer bli mycket analyserande framöver runt det här. Nu ska jag ha lite semester.