En av mina fd kollegor är illa ute på grund av idioter som sitter som politiker. Inga-Lill Önnefors Modin är präst och poet, och skriver krönikor i Dalarnas Tidningar där hon är både personlig och gärna kan vara kritisk mot kyrkan. Och ännu en av prästerna som på grund av kyrkans urusla personalhantering, där politikerna ofta är okunniga, ointresserade och mest intresserade av att lyfta arvodena. Inte alla självklart – men när det gäller vissa församlingar: exempelvis i Hedemora, så har jag personlig erfarenhet av det här.

Uppenbarligen ska man inte vara kritisk alls om man är präst – då kommer politikerna sättande – inte i Hedemora i varje fall. Nu har Hedemora församlings politiker bestämt sig för att Inga Lill har brutit mot sina vigningslöften. Jahaja. Kerstin Brandt, socialdemokratisk ordförande i församlingens personalutskott anser sig vara den som ska bestämma sånt och har nu skickat klagan till domkapitlet. Brandt-kärringen är roande när hon förklarar vad det handlar om:

Vad är det som ska prövas?
– Om hon har varit illojal mot arbetsgivaren eller inte. Det vill vi få bedömt utifrån.
Vilka krönikor är det ni har reagerat på mer exakt?
– De senaste som hon har skrivit.
Det är väldigt allmänna ordalag, varken församlingen eller kyrkan nämns?
– Det beror på hur man ser på dem. En tolkningsfråga, säger Kerstin Brandt och tillägger att hon inte vill kommentera saken mer.

Fantastisk slutledningsförmåga.

Alltså: Inga-Lill har kritiserat arbetsgivare som inte tar sitt ansvar för de personer som är arbetsskadade och sönderstressade. Men inte specifikt kyrkan. När man läser vidare i artikeln så inser man att Kerstin Brandt tar det personligt, eftersom det är hennes ansvar att upprätta rehabplaner för sjukskrivna: och i det här fallet för Inga-Lill. Vilket Brandtskan inte gjort – och inte ens brytt sig om att prata med Inga-Lill; varken om hennes sjukskrivning eller hennes krönikor. Så nu tar hon istället hämnd genom att ifrågasätta Inga-Lills vigningslöften. För söker man på vad hon pysslar med så inser man att såna petitesser som att sköta personalärenden i kyrkan hinner hon inte eftersom hon sitter i en mängd nämnder och styrelser, grupperingar och annat. Då har man inte tid att följa lagen heller.

Kerstin Brandt har, som ansvarig politiker, yttersta ansvaret för att upprätta såna planer och skapa en arbetsplats där personer klarar av att vara. Det skiter hon uppenbarligen i. Trots att det står i lagen att det ska göras. Som politiker i kyrkan är det inte hennes ansvar att tolka prästers efterföljelse av vigningslöftena. Det är också intressant att det just är Hedemora församling där det här sker: en församling som haft präster som varit uttalade kvinnoprästmotståndare, som offentligt vägrat att arbeta tillsammans med kvinnor och som i övrigt haft åsikter som gått tvärtemot såväl vigningslöften som kyrkans ordning. En församling som härbärgerade hårda livetsordare som fick tillgång till kyrkans lokaler. En församling som många gånger slitit ut präster i parti och minut. Att det här skulle handla om församlingens gemensamma åsikt är bullshit. Det här är så solklart en personlig hämnd från Kerstin Brandt.

Hoppas att domkapitlet har ballar nog att skicka tillbaka anmälan och ge en skarp smäll på Brandts hand. Och i min bok må Brandtskan få kicken från alla sina uppdrag nästa gång och få sitta och mata duvorna eller nåt.

Tyvärr är det här ett av Svenska kyrkans stora problem: det är inte ämbetsbärarna som är värst utan lekmän som fått all makten men som inte klarar av den. Det här är bara ett ytterligare exempel på hur den politiska styrningen urholkar kyrkan. Alla som vågar tänka själva, alla som vågar stå för något som inte är tradition och högtidskyrka får passa sig då politikerna vill ha det som det alltid varit och inget annat.

Min fundering är också: hur har Svenska kyrkan tänkt sig överleva när man lyckas att slita ut och skrämma bort alla yngre mer nytänkande präster, diakoner och andra tjänstemän?