Hos Alter Ego ser jag att ännu en bloggare fått smäll på fingrarna. Den här gången är det Svenska kyrkan som väljer att förklara att Kyrksyster inte är välkommen tillbaka till sitt arbete som diakon. Om det är, som det sägs, det här inlägget som anses vara nog för avstängning så kan man lugnt fundera om inte Linköpings Domkapitel (dumkapitel) glömt det där med att vara ”ett salt i världen”…

Om det här är sant så är det tyvärr ännu ett bevis på att min gamla arbetsgivare totalt tappat koncepterna. Personer som har åsikter där kvinnor har ett lägre värde, personer som totalt tappat koncepterna i allmänhet tillåts vara kvar. Rena idioter tillåts att hantera människor i kris. Präster som sexsurfar på arbetstid får stanna kvar. Men en diakon som är kritisk och vågar stå upp för saker som är fel får foten.

Går man in på Linköpings stift sajt så möts man först av en ironisk smiley… men inget om det som hänt. Vilket visar hur illa ställt det är med transparensen inom kyrkan, och att man inte förstår något av det nya medielandskapet. Svenska kyrkan är nog världsbäst på att låta sitt varumärke urholkas. Att hitta något om vad som beslutats är meningslöst.

Jag har träffat biskop Martin Lind ett par gånger och han har nog setts som en rätt liberal biskop. I det här fallet följer han kyrkans normala MO – tystnad.

Som fd präst, blir jag beklämd. Så enkelt är det.

Uppdatering: Kyrkan är antingen för dumma eller så skiter de i sitt varumärke (att kyrkans egen tidning inte bryr sig är ett faktum). Att inte få kyrkogårdschefer att inse att det inte är rätt att mörka ett upphittat lik känns som en del av den extremt opaka stil som Svenska kyrkan väljer att köra. Hänger det ena ihop med det andra? Självklart. Det handlar om värderingar, det handlar om hur man väljer att se på sitt eget varumärke.

Andra bloggar om: Svenska kyrkan, Linköpings stift, Kyrksyster, tystnad, sparken, bloggare