Den mer personliga reflektionen runt Disruptive Media

Så sitter jag på tåget hemåt. Från Disruptive Media. Och känner mig så där bubblande – inspiration, känslan av att faktiskt … valt rätt. Det är en sån där känsla av att ha hittat…hem. För de många strider jag fått tagit om mitt digitala liv både hemmavid, i jobbet och i andra sammanhang känns värda allt, en sån här gång. När man träffat, lyssnat på, skakat tass, minglat med en massa personer som …är som jag.

Det här kommer jag leva på länge. Det är ju det som många gånger är det riktigt häftiga med nätet: att det handlar om att möta människor med samma intressen, med samma grundbultar många gånger. Istället för att behöva sälja ut sig för att passa in.

Jag är sjukt trött eftersom klockan ringde halv fem imorse och sen dess har jag inte sovit en minut – och i princip suttit uppkopplad konstant sedan tåget lämnade Borlänge tio i sex.

Vi pratade en del om den digitala personligheten – att man både är en annan och ändå kanske lika mycket eller mer sig själv. Det finns ett antal bitar av en runt om på nätet, och tillsammans skapar den personlighet vi faktiskt är – den digitala personan. Lika mycket som deepedition är jag så är jag så mycket mer, lika mycket som jag medvetet bygger den personan som jag är här – lika lite är jag den fullt ut.

Efter en sån här dag tänker man på allt som hänt. Hur jag kopplade upp mig nån gång ’95 och sedan dess insett att det här är en viktig del av mitt liv. Mailinglistor som jag admin:at och mailinglistor jag varit med i redan där i början, BBS:andet på Spira och Crossnet, nätprästandet och IT-konfirmanderna redan ’96. Skrivande på Lunarstorm som sedan blev nätverkande, vänskap som övergick till Silverplanet och sedan skapades Quicksilver som antagligen räddat livet på flera av oss. Och sedan reloadande innan jag fann någon obskyr artikel om bloggande och startade den här resan ’01. Nu jobbar jag äntligen med det, har byggt ett stort och intressant nätverk. Det har helt enkelt handlat om en blandning av tur, slump och medvetna val. Jag har sett internet utvecklas på ett sätt som få andra – de som gjort det var många samlade på Berns idag.

Det här är i någon mån slutet på något. Och början.

(Tack Annika Lidne, alla som gav sin kunskap och alla som jag träffat: Björn, Fredrik, Kristofer, Joakim, Martin, Beata, Hans-Erik, Hans, Mattias…)

Andra om: , , , , , , , , ,