Min fru blev förstås oroad. Mina barn blev oroade. För mitt och JPA:s verbala handgemäng över koppartråden var knappast något som kan kallas tystlåtet eller speciellt verserat. Det fick mig än en gång inse att det ibland är ett monster jag skapat med vänstern: deepedition.com är ju mest bara min personliga pysplats. Men den har vuxit. Att JPA försökte anklaga mig för att ge sig på henne bara för att få PR ”för du jobbar ju med reklam och branding och sånt” för deepedition är lite roande – jag har hela tiden framhållit att det är Researcher som är den viktigaste bloggen. Men som sagt – deepedition har blivit ett sorts monster, det är trevligt, fascinerande men kräver en rätt fast hand.
Det jag också insåg är att det är en lite märklig värld, den här bloggosfären. Dels är det ett eget universum, pararellt med IRL. HS blev förbannad på mig – för hon förstod ingenting (hon har en konstant avoghet mot hela mitt digitala liv – vilket är tråkigt) av vad som hände, jag hann mellan JPAs ringande bara försöka förklara brottsstycken av storyn bakom. Så hon skällde innan hon frågade (det är väl samlivets motsvarighet till att skjuta först och fråga sen). Och det enda jag i princip kunde säga var ”läs min blogg”.
Jag har under kvällen också funderat över det här med ”drev”. Problemet för många som vänjt sig vid traditionella (nyhets)mediers ”drev” inte inser att det som händer en sån här gång handlar om helt andra strukturer och processer. Om ett traditionellt mediedrev fungerar som Newtons vagga – något startar som startar en sorts linjär kedjereaktion, så fungerar ett digitalt ”drev” mer som kaosteori. Släng en sten i vattnet och ringarna går utåt – åt alla håll och kanter.
(Bara några rättelser till Blogges postning: Nej, JPA ringde på min frus mobiltelefon. Den visar sig stå på mig fortfarande – vilket gör mig rätt övertygad om att Telia sänder folk analogt med en siffra eller en bokstav i taget när något ska ändras… JPA frågade efter mig, lyckades sedan tappa kontakten. Jag skickade henne ett SMS där jag påpekade att hon kunde ringa på min telefon istället. Det struntade hon i utan valde att ringa på vår hemtelefon ”eftersom du står på Eniro”. Hennes åsikt är alltså att man får skylla sig själv om man är listad på Eniro. Det var till mig som hon började att förklara ”du har ju tagit över min blogg Helsinki-Stockholm” och sedan bröts samtalet.)
Andra bloggar om: Johanna Parikka Altenstedt, rättelser, orolig, familj, drev, JPA, Helsinki-Stockholm