Jag hade en skum dröm inatt. Jag drömde att jag var döende. Att jag hade några veckor kvar. Bland annat så funderade jag över vad som skulle hända med mina bloggar. Mmm. Prioriteringar… Det som jag också gjorde var att skriva ett avskedsbrev. Jag var inte rädd. Och jag valde att påpeka att jag inte tror på något liv efter det här:

Nu är det över. Slut. Finito.

Det är lite udda. Jag var nog mer rädd för att dö, när jag trodde på ett ”evigt liv” än jag är nu. Visst, jag gillar tanken på att kunna ge de efterlevande en bild, en emotion av att kunna prata med den som har dött – men det är skillnad på det och att faktiskt tro på att vi går upp i en annan existens.

Varför dök den drömmen upp? Antagligen för att det är flera runtomkring som på olika sätt är i dödens väntrum. Liksom att jag är väl medveten om att jag bränner ljuset i båda ändar med skärbrännare. För tillfället hinner jag inte sova mer än tre-fyra timmar per natt, jag har mer eller mindre slutat att äta och min diet består av kaffe, cigg och snus. Jag är inte stressad eller speciellt frustrerad utan har bara mycket att göra. Många tankar och saker att bestämma sig för finns men det är ändå inget som äter mig.

Andra bloggar om: dröm, döende, udda, tro, blogg, dödens väntrum, bränner ljuset, sova, kaffe, cigg, snus