Google ligger nere. Gissningsvis har det något samband med det här.
Jag har äntligen köpt mig ett Flickr Pro-abb. Och hittade massor med gamla bilder. Bland annat den här:
Det suger till i magen fortfarande efter saknad av vår älskade lilla Noomi.
Jag har jagat runt som fan idag. Det är garanterat nära ett nytt rekord med fyra möten på mindre än 45 minuter. Då är man fan effektiv.
Tittade runt på Bloggportalen igår och insåg att deepedition.com låg högst på listan över ”Vardagsbetraktelser”. Hur i helvete gick det till. Och Schulmansen har börjat tappa i de allmänna blogglistorna. Vilket kan förklara det här även om Alex har en något finare förklaring:
Jag sitter här på morgonkvisten och läser igenom gamla inlägg, som en sentimental farbror, och förvånas av min egen hårdhet och kallhet. Och jag tänker: Är det verkligen jag som skrivit det där? Bloggkaraktären Alex Schulman har gjort sig skyldig till saker som jag själv finner motbjudande. Jag läser vad jag skrivit om kändisar och känner att jag äcklas av mig själv. Framgångarna med den här dagboken och de krav som ställs på mig höll gradvis på att göra mig till exakt den typ av nätmobbare som jag själv hatade bara för ett år sedan. Jag kan inte acceptera det. Framför allt – jag orkar inte med det. Bloggen är en spegel och jag tittar mig själv i den och konstaterar att jag inte tycker om spegelbilden av mig själv. Jag tittar på mig själv och säger högt: ”Du kan dra åt helvete, Alex Schulman.” Den karaktär jag ser i bloggspegeln är inte längre jag. Därför stänger jag ner den här dagboken nu.
Å andra sidan har jag aldrig trott på honom, att det är något annat än att bygga sig ett varumärke. Precis som jag gjort.