Läste dab:s blog och såg hur stor Perle blivit. Och insåg att jag själv har rätt stora barn numera. Idag var Solstickan på sin första pianolektion, igår var jag med Terrorprinsessan på hennes fiollektion. Båda spelar fotboll i Forssa BK. Terrorprinsessan började förskoleklass förra veckan och Solstickan går i tvåan. Hallå… vad hände?

Sen vill jag tacka för alla värmande ord, för såväl virtuella kramar omtankar och varm choklad med ostsmörgås. Jag är just nu mer förbannad och har några för korta deadlines att klara av än att vara deppad faktiskt. Men visst – det går ett stråk av smärta ännu i hjärtat. Nära vänner är det ont om. Särskilt för mig som verkar vara öppen men som släpper ytterst få över tröskeln till det som verkligen är jag.

Jag är en överlevare. När det är som jävligast slår någon sorts automatisk envishet till, och jag häver mig ändå upp igen från hängande-över-stupet-läget. Hur det går till har jag ingen aning om.

Jag återkommer.