Guillou, denne teologiske gigant, menar att prinsessans prat om att hon skulle blivit bränd på bål för några hundra år sen är nys. Och det har han till viss del rätt i – å andra sidan: han om någon borde ju veta att häxbränningar hade mycket lite att göra med tro eller rationella katolska dogmer att göra. Och hans totala renons på kunskap om dagens religiösa värld är roande:

Guillou säger att alla katoliker hävdar att de kan kommunicera med änglar – det är inte unikt för prinsessan.
– Men är man inte katolik och ändå påstår att man kan tala med änglar då är man lite knäpp. Särskilt om man lägger till att man kan prata med hästar och katter.
– Då bör man söka läkarvård, säger Guillou.

Snipp snapp så har Guillou förklarat hela New Age-segmentet inom den religiösa floran för knäpp. Och framför allt är det skrattretande okunnigt att mena att någon som talar med djur skulle vara något nytt: förutom de många parabler om djur och människa-relationer i bibeln så finns Fransiscus av Assissi som av många ansågs kunna tala med såväl änglar som med djur och i många andra världsreligioner har samma kunskap byggt upp synen på hela skapelsen som en helhet. Det är egentligen svårt att klart säga att protestantismen på något sätt skulle förneka människans möjlighet till kontakt med änglar (eftersom man då får vissa problem med att förklara jungfrufödelsen… och hela tanken på Sola scriptura) även om möjligen avarten i calvinismen kan sägas rationaliserat bort det utan några större försök att få ihop saker logiskt.

Jag gillar monarkin när den balanserar på knivsudden mellan att vara folklig och vara distanserad till detsamma. Märta Louise är en modern prinsessa och gissningsvis en förebild för många unga tjejer – så självklart börjar gubbar gnissla, såväl Guillou som prelater såsom BerlingskeBergens Tidendes ledare.

Andra om: Jan Guillou, Märta-Louise, katolska dogmer, religion, New Age, parabler, tala med djur, Franciskus av Assissi, förebild