Det är Ulf Johansson, socialdirektör i Sundsvalls kommun. Dummare människa finns nog inte.

Föräldrarna har fått massor av hjälp, men de kräver särbehandling och det har varit svårt för oss att tillgodose deras speciella krav.

Deras speciella krav är att de vill ha hjälp för sin dödssjuke trettonårige son. Hur svårt är det? Och Ulf borde ta en liten kurs i mediehantering:

Fakta är ändå att Kalle är tretton år, han är dödssjuk och han har inte fått vara ute sedan i november?
– Nu skapar du bara en känslostämning genom att säga sådär. Men självklart är det så att om den här familjen inte är nöjda med de designade lösningar vi försökt ordna så är det ett problem och vi ska granska det här ärendet.

Jösses. Det skulle mer eller mindre kunna liknas med ett pr-självmord. Men uppenbarligen är inte alla indianerna kvar i kanoten.

På andra plats kommer samma kommuns ansvarige för bostadsanpassning Bosse Modin.

Vi frågar honom varför det har tagit så lång tid.
– Vi har ett anbudsförfarande som vi måste följa, och anbudet lades ut den12 juni.

Men beslutet fattades i vintras?
– Nej jag har inte fått något medicinskt intyg förrän nyligen.

Exakt när fick du det medicinska intyget?
– Den 19 februari.

Hello Bosse. Nåt klickar här.

Läs det hela i Sundsvalls Tidning och den tidigare storyn här. Och grävande journalist är allas vår Mymlan. Hon är fasen värd SJP eller nåt.