När bloggandet blir rumsrent kissar medierna på sig

Per Ericson skriver en positiv artikel om bloggande: Frilansande bloggare berikar debatten (känns som en fortsättning på artikeln Bloggarna inne i finrummet) och gör en prognos för framtiden som jag tycker är minst sagt närsynt och i vissa fall direkt okunnig om vad som redan finns:

•Politiska partier, företag och organisationer kommer att försöka hitta sätt att erbjuda seriösa frilansbloggare arbetsvillkor som liknar journalisternas i samband med större evenemang och händelser.

Har redan skett. Och förutom att Fredrik Wackå har pratat om det i flera år och att Fredrik Wass jobbat med det tidigare, så har också media tidigare berättat om vad som är på gång. Inte stort men på många sätt redan på gång. Bra tips har Darren Rowse Blogging for Yourself vs. Blogging for Others.

•Ensamvargen som har provocerande åsikter om allt kommer att få sällskap av gruppbloggar där skribenter med specialistkunskaper bidrar med kvalificerade inlägg inom ett mer avgränsat fält. (Exempel: climatesci.colorado.edu)

Har funnits sedan länge. Visserligen internationell men driven av en svenska: Adland. Redan idag finns en mängd gruppbloggar: Almedalsbloggen dyker upp varje sommar, den nu aktuella bloggen Friktion har metamorferat till blogg och Politikerbloggen fungerar som vilken tidning som helst1.

•Fler bloggar kommer att erbjuda läsarna inlägg som sett till både längd och kvalitet hade kunnat vara tidskriftsartiklar. (Exempel: www.firstthings.com/onthesquare).

Det finns redan på många ställen. Och det Per E glömmer bort är de många tematiska bloggar som länge fungerat som initierade nyhetskällor. Uppmärksamheten är visserligen positivt, men för oss som hållit på länge och som många gånger redan jobbar eller jobbat på det sätt som Ericson prognosticerar blir det så där frustrerande att än en gång bli osynliggjord. Det är synd att han inte läst artikeln i E24: Liv i bloggosfären där Hans Kullin2 påpekar just att han intresserade sig för bloggandet redan 2004 eftersom det finns så få bra traditionella medier som skriver om PR (och de två som finns har ju blivit sämre med åren enligt mitt förmenande).

Hans ger också en rejäl känga till media som utropat bloggen som död:

Man tittar i tidningen och ser att fyra kändisar slutat blogga och tänker att “jaha, nu är bloggen död, det var väl skönt”. Då glömmer man bloggarnas sociala funktion och där spelar det ingen roll om några kändisbloggar försvinner. Folk bloggar vidare i sina små nätverk[…]

–Jag brukar likna det vid ett samtal under en middagsbjudning. Det är inte alltid man säger de mest skarpsinta sakerna, men det kan vara intressant ändå. Ibland kanske man hittar ett samtalsämne som engagerar alla vid bordet.

Martin aka Redaktörn i Dagens Media om just detta i krönikan De intressanta bloggarna är knappast med i Ekonominyheternas listor där han just påpekar det som är svårt och fascinerande med bloggandet: mängden, differentieringen och bredden.

Seth Godin, en inom marknadsföringsbranschen känd early adopter och evangelist av annorlunda marknadsföring, uppmanar alla att skaffa en blogg. Varför?

But what if there’s just one thing you need to say, but you can say it clearly and well and in a way that hasn’t been said before? What if you’ve got one great blog post inside of you, and, even better, you’re willing to update that post as you learn more and gain more insight?

  1. Det är där Load-Daniel numera finns. []
  2. Spejsigt att äntligen se en bild på en person som man läst och diskuterat med via varandras bloggar i så många år. Och typiskt av nättidningarna att inte länka till en blogg som de skriver om… []