Disclaimer: Jag somnade i soffan när jag skrev det här, innehållet är skrivet av en rätt så berusad deep.ed, vilket innebar att jag publicerade det först när jag vaknat nu på morgonen.

Hemma från den där festen. Att se reaktionen hos präster när jag berättar att jag avsagt mig ämbetet var minst sagt intressant. Fördelen jag hade var väl att jag var klädd som vanligt: Red tabs, spetsiga boots, svart kavaj, och mina Diesel. Tillsammans med mina händer där det finns ringar på vartannat finger (förutom på vänster hand) så blev det mer av ”oookej…”

En annan underlig sak jag tänkt på. Vi män kan hänge oss åt långa tirader om hur vackra kvinnor är, fr a när det handlar om de kvinnor som vi är gifta/sambo eller på annat sätt i lag med. Det är någonsorts regel att vi ska förklara hur snygga ni är, fr a när det är fest på gång. Och ja: utgångspunkten är heteronormativ men gissningsvis finns ungefär samma utvecklingslinjer i andra könsmässigt uppdelade förhållanden också:

Men hur många gånger får vi höra detsamma från de kvinnor vi män är i lag med? Ytterst sällan.

Uppdatering 070607: Min fru har lärt sig. Hon sa att jag var snygg idag – Levi’s Red Tabs, en vit rutig kortärmad skjorta och mina Cheapmondaypjuck.

Andra om: kvinnor och män, präster, komplimanger, utseende, snygga