Hade en hel del postningar från Angie att läsa ikapp. Det har jag gjort ikväll. För hennes skriverier kräver tid. Och det är något jag inte haft de senaste veckorna. Så 26 postningar av Galateas livsirrationer. Det är som att läsa en roman, som att ramla in i en virvelvind av ord. Det är en rätt häftig upplevelse. Några guldkorn:

Visserligen har hon fel om hur tråkiga receptionsteorier är (fuck – jag lever ju gott på att använda dem :)) men hon har det med sin vanliga fantastiska språkkänsla:

Google är den enda hjärna jag behöver. My knowledge base has an adress. Det här är år 2007, man behöver inte kunna någonting utantill.

och det är ibland stor litteratur:

Så jag satt i bussen med apatiskt ansikte och pressade in mig mot väggen i hopp om att jag skulle växa samman med bussplåten och försvinna. Men det skedde såklart inte för det här är VERKLIGHETEN och här försvinner man inte puts väck bara sådär om man nu inte är en fläck på ett par jävla barnkläder som Tina Leijonberg tar bort med rosa tvättpulver i tv-reklamen. Jag är ingen jävla fläck! Tina Leijonberg är inte min kompis! Hon vill inte tvätta bort mig! I have to fucking keep on dealing with life although I’d rather be washed away.

Så har jag hittat en ny favorit som ligger i samma division. Pessimista. Hennes inlägg om kön, hundar och skumbad. Intelligens, ordförälskelse i skön förening: the true skamfläck.