Jag har en annonscopy att skriva. Två reklamfilmsmanus. Fyra varumärkesstrategier som ska bli till riktiga dokument (själva arbetet är ju klart). En varumärkesstrategi som ska genomarbetas med modeller och analyser. En pitch där en strategi för media och varumärke ska vidareutvecklas från där man är idag. En fetstor mediestrategi. Och en massa småjobb eftersom vissa anser att ett projekt är nog för dem på en kortvecka.

Va fan. Skulle inte april bli lite lugnare?

Idag har jag fixat alla ekonomiska saker runt delägarskapet – helt enkelt fört över pengarna. Och löst en smärre konflikt mellan mig som person, mig som del av byrån och en kund. Träffade oförhappandes på min fru på stan efter banken. Hon såg måttligt road ut av att se mig. Eftersom jag kom med en cigg i handen. Men va fan – det är ju för mina barn jag tjuvröker. Inte henne.

Imorgon ska vi på studiebesök på Säters sjukhus. Intercity med RT Hedemora. Utlovat är att kanske få pröva att läggas i bälte. Jag kan erbjuda mig att brotta ner bröder och lägga dem där – själv har jag inget behov av det: jag har ju faktiskt jobbat på en sluten akutavdelning i Västerås under ett år och två somrar. Så lagd i bälte har jag blivit. Det blev man om man fyllde år under ett pass. Och jag är jävligt snabb att hitta elektriska knölen och välta även storvuxna ner i en bältesförsedd säng. Det var ett annat liv – livet som skötare. Jag brukar säga att det nog ändå är det mest påtagliga jobb jag haft.

Allt dravel som ”UL” hävt ur sig får mig att fundera en del. Över hur olika vi kan se på varandra. Hennes våldsamma aversion mot mig och förklaring att jag är en rätt ondskefull person som hon ogillar ställs kanske mot min älskade Sis’ kommentar. Iofs tror jag inte att UL ens kommer att fundera över det utan förklara det med att Sis ljuger eller nåt men det är ändå intressant utifrån att vi är så mångfacetterade som människor. UL själv förklarade att jag inte skulle bedöma någon utifrån hur någon (läs: hon) skrev.

Men hon ansåg sig ha den rätten – och visst: jag kan vara jävligt bitsk, ibland medvetet satirisk och sardonisk. Men det är inte hela jag. Problemet – som är för stort att greppa för såna som UL – är att man måste både se sig själv i andra, och samtidigt kliva ur sig själv och gå i den andres skor. Gör jag det? Jag försöker. Ibland lyckas jag, ibland misslyckas jag. Och många gånger handlar min bitighet om att jag tycker det är lite roligt att diskutera i en hög ljudnivå. Och för vissa – som jag tycker om – kan jag ställa upp totalt. Det handlar om att ömsesidigt respektera.

Uppdatering: Eller som Silwer skriver i Du är inte vad du skriver.