Jag har gjort en så sjukt snygg figur inför morgondagens presentation av en mediestrategi.
Den blev liksom så nära fulländning att jag bara satt och njöt.
Strategiorgasm. Typ.
Problemet är väl att det antagligen bara är jag som inser storheten i just den figuren…
Den fick heta Mediestrategi 101.
Synd bara att jag har ett par – tre timmar kvar innan själva presentationen (och tänkandet är klart).
Just nu har jag mest lust att skriva rubriker typ:
”The media load” (överblick över föreslagen mediemix)
”Packa pappas kappsäck” (processbild)
”Slightly out of focus” (tre förslag på budgetmässig mix av en fjärdedel av mediebudgeten)
och kalla figurerna typ ”Into The Jenna Abyss”, ”The Art of being gay” och liknande meningslösa saker.
Jagtrorjagärlitetrött.
Tidigare idag har ett annat projekt tagit upp all tid. Två radiospotar. Även om jag högaktar recycling av idéer så är det ändå två. Och ett antal sekundära taglines. Och en struktur för användning av dem. Sen en informationstext till vissa som måste förstå varför ett visst namn valts. Så lugna lite PL-are. Bråka med några kreatörer. Ge instruktioner till den nye teknikern så att det trashade backupsystemet kommer up and running.
Sen åkte jag hemåt. Det var inbjudet till Öppet Hus på kommunala musikskolan där ätteläggen nu kunde pröva instrument. Vi började i slagverksrummet. Synthtrummor. Solstickan visade helt klart potential. Till slut fick pappa pröva. Jag slog av en av stockarna. Men kul var det. Tyvärr har Solstickan valt det lite mer mesiga ”piano”. Och Terrorprinsessan fick testa att gnida en fiol – vilket hon gjorde med en frenesi som fick taglet att ryka. Så nu är båda anmälda till musikskola till hösten. Jag får helt enkelt sälja mitt Gretsch-set. Ska också ringa min far och höra om han kan fixa fram en barnfiol. Man får väl helt enkelt vara tacksam för att de inte valde oboe och harpa…
Efter denna fascinerande upplevelse – särskilt då jag fick flashbacks från min barndoms alla instrumentpresentationer då jag helt enkelt fick vara med och larva runt, eftersom båda mina föräldrar var anställda i kommunala musikskolan – åkte vi till Tutten för att byta ett par byxor som var alldeles för stora för Solstickan. Terrorprinsessan gnisslade till en smula inne på Kapp-Ahl, vilket sedan innebar stürm-und-drang mit Dramaesque och tårar från henne. Tänk er hulkande gråt som hörs i ett helt köpcentrum. Jag köpte en ny kostym och sedan föll vi till föga och TP fick köpa en ny klänning.
Men va fan… redan 25 slides…
Andra om: figur, strategi, orgasm, 101, mediestrategi, presentation, kommunala musikskolan, kostym, barnaliv, slides