Ah well. På nåt jäkla sätt lyckas man hela tiden styra skutan rätt.
Idag var det brandövning igen. Det visade sig att vi inte riktigt hade kompatibla almanackor jag och La Bossa Nova. Morgondagens presentation (eller dagens rättare sagt) som jag trodde var efter lunch visade sig vara direkt på morgonen. Jag hade kallt räknat med att jobba med den inatt – för att sedan göra de sista grejerna imorgon mellan 10-13. Problemet var att presentationen var satt klockan 9. Då jag redan är insatt på ett annat kundmöte. Good work y’all!
Slutligen blev presentationen framflyttad till 10. Och jag fick ringa HS och be henne gå ensam till banken för att fixa billånet, och ringa och säga att jag inte kunde komma på Marknadsföreningens styrelsemöte – och antagligen inte heller hinna till årsmötet.
Det sista hann jag dock till, med en felmarginal på fem minuter. Men då kan man säga så här – Renaulten går väldigt fort när det är -12 grader och jag spelar In Flames på cd:n…
Så inför imorgon är allt klart. Hur jag ska kunna hålla isär att först göra en presentation av en strategiprocess för att sedan direkt åka till byrån och presentera en varumärkesstrategi återstår att se.
Borde jag inte vara mer stressad? Antagligen. Samtidigt insåg jag att jag faktiskt är frisk. Jag klarar den här pressen. En rätt fantastisk känsla.
Fr a väljer jag att gilla läget när det är som värst. För det som tär mest är inte att ha mycket att göra – det är att bli stressad av allt man har att göra. Framöver har jag tre reklamfilmsmanus som ska fram, två varumärkesstrategier inklusive naming, ett antal pågående projekt inklusive mediestrategier och mediaplaner. Det är mycket.
Men jag vet att jag går i land med det. Och att vi tjänar pengar. Jag vet att det här är det jag kan allra bäst.
Homefree liksom. Second base.
Andra bloggar om: jobb, stressad, In Flames, mycket, homefree, frisk