Första melodifestivaldeltävlingen

Alltså. Melodifestivalen är bara i sin början. Om Kristian Luuk väljer att vara tyst i ett år för att sedan göra det här så är det något som bara blir större. Luuk är kanske vår mest trendkänsliga mediepersonlighet som finns.

1. Elin Lanto. Snälla människa. Var har du gjort av rösten? Det lät som en åttioåring som sjöng – noll ton, noll känsla, lite som de ointressantaste modebloggarna… Låten suger för övrigt, fr a eftersom de markanta stölderna från ABBA – ska man stjäla ska det göras snyggt. Stikkan Anderssons son, som är låtskrivaren, borde lärt sig stjälandets konst av sin far…

fan ska Christer Björkman vara med varje gång? Jösses…

2. Stefan Andersson, Alina Gibson. Folkrock. På nåt sätt känns det som lite malplacé. Och låten? Den lyfte typ… aldrig. Nån stackare måste gnissla sig igenom skiten med en steelguitar. Så extremt tråkigt. Konsum-singer/songwriter.

och jo, Christer jävla Björkman ska försöka vara backstagejournalist. Kan nån skjuta fanskapet.

3. Anna Book. Äntligen lite schlager. G-son kan man lita på. Anna B fyller upp scenen om man säger så… Fast låten känns inte som den som G-son tror ska gå vidare. Extremt trist programmering och hallå: Let’s Dance går på andra kanaler… Onekligen kan man fundera om det hela är ett sätt att göra PR för Anna Books program “Let’s Dance” folket på TV400. Uppdatering: Jag hade halvfel.

allvarligt – Christer Björkman backstage borde räknas som fara för barn

4. Addis Black Widow. Helt klart en oväntad deltagare. Jag vet inte. Det är konstigt. Men jag personligen gillar det, fr a för att det också känns som någon sorts kvalitet mitt i alltihop. Och låten. Det är fan bra. Så globalt. Så rätt. Så NYC mitt i Jönköping. Och jävlar, pastorerna i publiken blir väl nervösa.

fast Christer Björkman borde få handpåläggning

5. Andreas Lundstedt. Skön synthintro. Läcker retrodisco. 80-talsretro. Det här är jävligt bra helt enkelt. Och botox-Andreas är en jävel på scenen. Jepp. I like. 80talsploppiga synthar möter faktiskt viss sjuttiotals discosoul. Fascinerande att inse att den där fånen faktiskt är bäst.

Christer Björkman… Dö…

6. Tommy Nilsson. Först får jag en chock över hur jävla gammal Lasse Andersson blivit (han är gammal KAK-bo). Och sen inser man att de skrivit en Prippsreklamlåt, till. Fast Nilsson borde stannat hemma i Järvsö. På nåt sätt. Rockballad utan bett. Fast självklart går den vidare. Det här är så svenskt så det finns inte. “Tro på människan” – kan det verkligen hålla ända till Globen. Ja. Och karlfan har samma smak i kavajer som mig. Uppdatering: Jag hade rätt.

Björkman…

7. Sofia. Du… grekiskt var intressant förra året… Nu är det möjligen hårdrock som kan gå hem… Snyggast ben men uslast sångröst (förutom Lanto då…). Kan nån väcka mig när “Number One” part 2 är slut? Elena är typ tio gånger snyggare, tjugo gånger mer trovärdigare – och hundra gånger mer tonsäker.

8. Uno och Irma. Jag var orolig. Tänk om det var skitdåligt. Det var det inte. Det är så mycket Staffan Hellstrand, Uno och… ja – gamla goda Irma. Jag blev tårögd. Och nej, det här kommer inte vinna. Men det är rätt för oss som varit med sen SH!, sen Freda!, sen Schultztiden.

Focka Björkman! Focka Björkman!

Andra bloggar om: , , ,