Ett dygn

Hemma igen. Snacka om intensivt dygn. Torsdagkväll åkte jag och Bossa Nova mot Stockholm. Skitväder, snöglopp och sen spöregn. För det är snö i Borlänge – men inte i Stockholm (milt (!) sagt). Hittade hotellet i Bromma, ett hotell som undergick en stor ombyggnad och därför var restaurangen flyttad till våningen högst upp, lite lätt provisoriskt sådär. Vi tog några öl/vin och gick igenom presentationen. Och vid elva skulle “restaurangen” stängas. Och jag bad bara att få några minuter att avsluta. LBN var trött, och vinet satte sig i huvudet på henne så hon gick till sitt rum och jag till mitt efter att vi kommit överens hur vi skulle lägga upp presentationen.

Messade med Sandra som tyckte att jag skulle komma till Tjuvlyssnat-releasen. Just ja. Jag skulle inte ens vetat hur jag skulle ta mig dit även om jag kunnat :). Och jag var väl medveten om att alarmet skulle väcka mig redan 05.30. Verkade som det var trevligt i varje fall (även utan mig).

Och 05.30 började min mobil att härja upp mig. Liksom 05.35. 05.40. Och eftersom jag valt att köra SPK:s “Desolation” som alarm (det låter ungefär som inne i en smedja fylld med maniska små dvärgsmeder) så gick jag upp när den ringde 05.45. Dusch ett måste. Det tog tio minuter för varmvattnet att hitta till min dusch. Då var jag på väg att ringa ner till portiern och be henne att koka vatten och komma upp med.

Frukost startade halv sju, vilket innebar att vi fick skynda oss lite. För om planet mot Ronneby går 8.05 lär vi behöva vara tjugo över sju på Bromma för att checka in och ta oss igenom den synnerligen strikta säkerhetskontrollen. Jag kan, efter att ha gått igenom säkerhetskontroller på Bromma och på Kallinge att säkerhetsnissarna på det senare är typ 100 gånger trevligare. En av brudarna i Stockholmsgänget var extremt otrevlig. Det är inte bara killar som inte borde ha uniform…

Att flyga inrikes är som att förpackas i en sardinburk och sen försöka överleva. Vägen till Ronneby utnyttjade jag till att sova och vägen tillbaka att lyssna på musik – jag har mao för första gången använt telefonens “Flygplansläge”.

070118-007.jpg
Utsikt ovanför regnmolnen någonstans ovanför Sverige.

Kundmötet gick bra. Det är ett trevligt bolag, trevliga människor och, trots mina farhågor tidigare i veckan, så hade jag lyckats att snickra ihop en varumärkesstrategi och ett kreativt koncept som gick hem.

Ronneby hade inte heller någon snö. Men när vi var på väg in till lunchrestaurangen blixtrade det till och Ronneby skakade till av en åskknall. Ja. Åskknall! 18 januari så åskade det.

Hemmavid fick HS åka med Terrorprinessan till läkaren, som kunde konstatera halsfluss. Själv åkte jag hem i bil. Nästan ett dygn efter att jag åkte så var jag hemma igen.

Och som det ser ut lär det här knappast vara sista gången jag får leka resande i varumärken…

Uppdatering: Tittar man på bilderna från Tjuvlyssnat-releasen så är jag nästan glad att jag inte åkte dit – så jävla mycket folk! Jag gillar ju inte folk… särskilt inte för många åt gången :)

Andra bloggar om: , , , , , ,