Sitter i Undantaget (svärföräldrarnas nybyggda gästrum) och läser om tsunamin. Om minnena och de människor som går genom sorgen. Det är svårt för många att förstå sorgens processer. Att sorgen är så oerhört individuell – att det inte finns några egentligen fel och rätt när det gäller att sörja. För det man sörjer är relationer, som är mycket olika. I sorgen finns samveten, vrede, obesvarad kärlek och allt som man burit på med som faktorer. Vilket gör det så mycket mer invecklat, kompletxt, att sörja en annan människa.

Inatt sov jag och Solstickan här nere. Efter att ha sett Sagan om de två tornen. Jag tittade på honom precis innan han somnade och tänkte på alla de föräldrar som förlorade sina barn för två år sedan. Den smärtan som den tanken gav är bara en försmak av den smärta som de måste känt, och fortfarande känna. Hur hjärtat kramas sönder av kärleken till sjuåringen. Och som snart, på två dagar, läst klart ”Hotellmysteriet” i LasseMaja-serien.

Ledighet innebär att jag läser ikapp alla glossiga att:ention, King och DiEgo som jag samlat på mig under de senaste intensiva jobbmånaderna. Och inte var jag med på att:entions 104 mest kreativa svenskar-listan :)

Nu har jag läst klart alla dagstidningar i min RSS-läsare och vi åker snart hemåt Borlänge. HS ska jobba de kommande tre dagarna, jag ska renovera ett matrum. Terrorprinsessan vill hem och spela sitt nya dataspel med Sonic

som du köpte för att du tycker jag är så söt

fastslog hon vid frukostbordet.

Andra bloggar om: tsunami, Undantaget, RSS, juldag, Terrorprinsessan, ledighet